Visar inlägg med etikett Giggi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Giggi. Visa alla inlägg

söndag 13 mars 2016

städa - städa - städa...

Jag städar också, precis som Lotta, gärna från grunden. Missförstå mig rätt, jag tycker det är oerhört tråkigt att städa särskilt den här vardagsplockningen, men varje år när det är dags att gå ut på balkongen och ställa i ordning inför våren, fram med bordet och stolarna, kolla i vilka krukor någonting lever, flytta runt alla de stora krukorna t.o.m. börja fundera på var mattorna ska ligga, sopa balkonggolvet från grus och jord. Digt et är jättemysigt (och tar en timme allt som allt...).

I helgen var det dags för storstädning på balkongen igen. Det var tur det bara tar en timme, för det är fortfarande iskallt i Malmö, inget sitta och dricka kaffe i solskenet här inte...

När jag kom in och tinade upp lite kom jag och tänka på när Lotta och Giggi städade ett torp som rivas dagen efter!
Egentligen skulle de städat ett torp som Lockige Fridolf och hans fru hade köpt. Det är helt men otroligt smutsigt så som en liten gentjänst för att Lockige Fridolf har stått ut med dem i en massa år kommer Mick på att han + lite andra klasskamrater ska överraskningsstäda torpet!
Lotta och Giggi tycker det låter som en bra idé men tar en senare buss, råkar ta fel stig, hittar ett torp men inte klasskamraterna och torpet är verkligen smutsigt och rätt mögligt!
Men skam den som ger sig, så Lotta och Giggi städar och städar och städar... De hinner med mycket och när klockan är halv fyra kommer de andra! Stackars Lotta och Giggi, vad de känner sig korkade när de inser att de har städat fel torp!!!

Men vad de jobbade! och och när jag storstädar sådär tänker jag på torpet och tillfredsställelsen man känner när det blir riktigt rent...

blogghälsningar
/Johanna
PS
Men småfjuttsstädande tycker jag inte om...


onsdag 2 mars 2016

Kri...

I julas gjorde jag en ny bekantskap…

Jag fick tre av Esters böcker som inte var Lottaböcker utan tre olika ur hennes rika produktion, och jag tänker börja med första boken om Kri. Kri finner en vän!

Kri är en ung flicka, 14/15 har jag för mig, fast hon ser äldre ut på utsidan av boken. Hennes familj ska flytta till en större stad, pappan har fått ett nytt jobb. De ska inte flytta förrän efter jul så för att Kri ska börja i sin nya klass direkt istället för att gå i en ny klass hemma et halvår och sen börja i en ny klass igen får hon bo inneboende hos familjen Berg. Som en av 3 inneboende flickor.
Hon trivs genast hos familjen men framför allt tycker hon om sin rumskamrat Vimsi. De hamnar i samma klass, råkar jämt ut för samma typ av knasiga händelser och blir snabbt bästa vänner.

Det här är den första i en rätt kort rad av böcker om Kri och jag tänker läsa varenda en, jag tyckte mycket om den första.

Den kom -57 dvs strax före den första Lotta-boken och jag känner igen den varma vänskapen mellan flickorna.Det är ett tema som går igen i många av Esters böcker. Kri och Vimsi har precis träffats men de trivs genast med varandra. Lotta och Giggi har ju känt varandra ett tag när vi träffar dem men de trivs också i varandras sällskap.

Jag har en barndomskompis som jag träffade för 48 (Hu!) år sen och vi ses fortfarande så jag känner igen mig. Det är nog därför jag är så förtjust just i det temat...

blogghälsningar
/Johanna

måndag 22 februari 2016

Lotta reser mycket...

Jag har haft semester och rest runt i New Orleans och staterna precis runt om, numera är det svårt att göra något utan att snubbla över någon Lotta-referens!

Vi gick runt i New Orleans, i Garden district - där folk med stora hus och vackra trädgårdar bor. Plötsligt passerade vi en trädgård med stora hibiskusplantor som häck runt huset och genast dök den där Lotta-boken (Full fart Lotta) där hon får i uppdag att bl.a. ta hand om en hibiskus upp i mitt huvud. Hon vattnar och står i och helt plötsligt ser hon några konstiga droppar vid bladen som hon blir orolig över och (efter “goda” råd....) klipper av. Snart har hon klippt av varenda blad till sin och Biologi-Firres förskräckelse. Han tröstar dock henne med att hibiskusar är tåliga och nog överlever och tar sig igen.
Men det bästa av allt är när Lotta berättar om hur hon och hennes syskon lite vanvördigt kallar den hibis-kuse. Det fastnade i mitt huvud och sedan dess säger jag inte hibiskus utan hibis-kuse!

Ingen begriper vad jag säger, utom andra i Estersällskapat. Det är som ett eget hemligt språk, rätt trevligt faktiskt…

……………………………………...

Lotta gör många små och stora resor, i bil till Köpenhamn med Giggi och Kajsa, en reportage-resa per cykel ihop med vännen Peg, många små bilresor till alla möjliga ställen i Sverige, jag vet inte hur många herrgårdar hon har sovit över på. Jag älskar roadtrips och Lotta åker ofta på olika sorters roadtrips, men två av hennes resor tycker jag särskilt mycket om, det ena är resan till Wien och den andra är den med Giggi till London.

Wien
Dit åker hon i Lotta i topp, ensam med sina föräldrar. De åker tåg vilket gör att det tar ett slag att komma dit, Lotta hinner med att äta matsäck, skriva brev och fundera ut hemska saker om Vio, den jämnåriga flickan i familjen de besöker. Vio är (i Lottas tankar) förtrollande vacker, äckligt artig och smart, samt antagligen gör hon aldrig något fel… I själva verket är hon en vanlig, trevlig tjej som gör bort sig lika mycket som Lotta, de blir snabbt kompisar!
Man får läsa mycket om Wien, Lotta hinner med många besök både på turistsevärdheter och lokala företelser. Som så ofta sitter det en katt i ett träd och jamar och Lotta klättrar upp för att hjälpa den ner. Då träffar hon på Lockige Fridolf som är på besök i Wien, han blir måttligt glad av mötet…

London
Lotta och Giggi har sparat (och talat) länge för att kunna åka till London efter studentexamen, det strular till sig med Paul som plötsligt har åsikter om när de ska åka, men allt löser sig till slut, och Lotta och Giggi tar både studenten och åker till London i Fyndigt Lotta!
Det är en underbar skildring av två tjejer på resa, en resa långt bort, och London var långt bort 1974 när boken kom. De gjorde roliga saker och såg mycket spännande när de var där. Några år senare läste jag boken och hade lyckan att åka till London och såg det som de såg. Stratford-upon-Avon, madame Tussauds vaxkabinett och naturligtvis drack vi te på Harrods, även om jag inte vet om det var där tjejerna blev inlåsta och vi blev inte inlåsta. Men poängen är att jag har upplevt ungefär samma saker genom åren och kärleken till resor och nya upplevelser delar jag med Lotta…

blogghälsningar
/Johanna





onsdag 3 februari 2016

Gästinlägg: Utestängd - innestängd

Det stod i tidningen här om dagen att en tvååring låste ut mamman i kylan. Tunnklädd, i snö och minusgrader, fick kvinnan stå på balkongen en halv timma innan hjälpen anlände.

Då tänkte jag direkt på Lotta och Giggi. Hur många gånger var de utelåsta eller instängda?

En gång var det på en balkong belägen fem våningar upp i ett museum. Då räddades de av Lockige Fridolf och en bandspelare.

En annan gång blev de instängda i ett torn efter stängningsdags. Då blev de räddade genom att vinka med sina underkjolar. Något som var mycket pinsamt då.

När de blev instängda i Lockige Fridolfs gamla klassrum efter en kurs, öppnade de fönstret och sjöng rakt ut i mörkret. Han kunde spela på orgeln och hade en kraftig röst. Andedräkten stod som rök ur deras strupar när de sjöng Vintern rasat ut…
Räddade den gången blev de av polisen och Svarten.

Så tänk på innan du går ut på en balkong eller in i en lokal som snart skall stängas att du är utrustad för en lång väntan på hjälp. Verkligheten kan ju tänkas överträffa dikten.


Anne Marie

..............................................................

Jag tänker alltid på det framförallt när jag går ut på en balkong! Kan någon gissa vilka böcker det kommer ifrån?
/Johanna

lördag 19 december 2015

Gästinlägg om första Lottaboken...

Jag har alltid gillat filmer, böcker etc. där det förekommer en stängd skola. Jag minns själv när man av någon anledning var på skolan när nästan alla andra var hemma. Det ekade i de tomma korridorerna. Men jag bröt mig ju aldrig in i skolan! Fast jag blev faktiskt inlåst en gång (ska ju inte gå in på det här, men eftersom biblioteket låg i skolbyggnaden och de hade öppet på kvällen gick jag och en kompis omkring lite och hittade en öppen korridorsdörr en bit från biblioteket. Sen låste sig dörren när vi hade råkat slå igen den. Fast bibliotekspersonalen kom och öppnade... Vi skulle haft en kolkällaringång. Det var ju inte meningen att folk skulle gå omkring så där, men vi tyckte väl det var spännande).

Jag håller på att läsa den första Lotta-boken. Det borde jag ju ha gjort tidigare, men jag fick inte tag på den och så började jag på nummer två. Jag är ju rätt ny på Ester R-L:s böcker, och det var främst Kaja-böckerna som gjorde att jag började gilla henne som författare.
Så nu läser jag alltså Lotta nummer ett – lite högtidligt!
Den tomma skolan igen. Det är ju bara ett kort parti när Lotta, Giggi, Siv och Mona bryter sig in i den tomma skolan, men vilka härliga sidor! ”Jag vet ingenting, som verkar så spöklikt tyst som en tom skola.”

Pontus Liedberg



söndag 6 december 2015

Sista Malmö-lottabokcirkeln för terminen...

Nu har jag varit med i en Lotta-bokcirkel i ett och ett halvt år, och i eftermiddags hade vi vårt sista möte inför julen. Pepparkaksmuffins och kaffe är inte fel alls, men det roligaste är att få gräva ner sig i Lotta-böckerna.



Vi har hunnit till "Mitt i prick, Lotta" där Lotta träffar och träffar ofta (lite för ofta för att Paul ska tycka det är kul...) en syssling, Bill, som är snygg, charmig, superbra på fotboll och i lagom ålder. Han får Lotta att bli intresserad av fotboll och oss i bokcirkeln att gräva ner oss i vad en syssling var och om Paul var syssling eller brylling... och vad är en fyrmänning egentligen?

Den andra boken var "Lotta går till sjöss". En bok som börjar precis när vårterminen ska börja och slutar någonstans under sommaren. Giggi är superförkyld och Lotta bestämmer åt dem båda att de ska gå en navigationskurs som får en massa följder, de blir inlåsta tillsammans med Lockige Fridolf och sjunger sig ut, åker på seglarläger på västkusten och ramlar i vattnet (Lotta) och blir förälskad (Giggi) och hela tiden finns den hårdkokte kvällstidningsjournalisten Svarten med!
Vi fick också se hur man knyter en riktig pålstek...

/Johanna

söndag 15 november 2015

Sjuk - förkyld - halsfluss - hosta - feber...

Ibland blir ju Lotta (och Giggi) sjuka, och eftersom jag numera inte kan göra någonting utan  att tänka det har minsann hänt i en Lottabok så kan  jag följaktligen inte vara förkyld utan att tänka på Lotta!

Giggi blir ju förkyld ibland, särskilt i början av bokserien, där hon också får tandvärk och är tvungen att stanna hemma från skolan. Kanske en berättarteknisk fint för att Lotta ska uppleva äventyr ensam utan sin ständiga vapendragare, kanske inte. Ibland är det bra att göra saker själv!

Brutna ben, blindtarmsinflammationer m.m. ger en strid ström av förvecklingar med det det är främst två förkylningstillfällen som jag tänker på här, nämligen Giggis förkylning i Lotta går till sjöss och Lottas halsfluss, som inte var en halsfluss, i Fyndigt Lotta.












Lotta går till sjöss

Jullovet är precis slut och Lotta ska slänga gamla utrensade saker och ting, slår in det i en tidning men behöver snören för att paketet ska hålla ihop. Hon hittar två men det ena är tjockt och det andra är tunt så hon kan inte knyta ihop dem. Knatt visar vad han har lärt sig på en navigationskurs, man slår en skotstek, en knop man ska använda när man har olika storlek på tamparna!
Lotta blir jätteimponerad av hans kunskaper och bestämmer sig genast för att den kursen ska hon och Giggi också gå på.
Hon ringer genast till Giggi som är snorig, har ont i halsen, har feber och sover. Och blir inte så glad vare sig över att Lotta ringer (det är fjärde gången), hon ser inte meningen med en navigationskurs och slutligen är hon inte så glad över att Lotta bara bestämmer...
Jag förstår precis hur Giggi känner sig, när huvudet är fullt av bomull, man snyter och snyter, och febern gör att man bara vill sova!
Nå de går kursen och i och med den så råkar de ut för en massa äventyr och har en massa roligt. Men det är ju en annan historia.

Fyndigt Lotta

Lotta och Giggi har hunnit ta studenten och äntligen gett sig av på sin efterlängtade resa till London. När de kommer tillbaka är Lotta bjuden till Paul hemma hos hans föräldrar. Hon åker dit, som vanligt är Pauls pappa rätt sträng och kärv medan mamman är lite mjukare. Lotta får rätt snabbt ont i halsen, feber och blir yr i huvudet. Alltsammans gör att hon får gå och lägga sig i sängen och Pauls mamma får springa med brickor!
Lotta tycker det är hemskt pinsamt att ligga nerbäddad och vara sjuk hos någon annan så hon smiter ut när ingen ser henne och åker hem.
Jag kan förstå henne, det är på något sätt skönare att vara sjuk hemma där man  blir ompysslad på gammalt vanligt sätt.
Det jag känner igen i den här boken är inte hemrymningen utan, feber, yrsel, ont i halsen när sängen gungar lite rogivande under en, och man inte orkar annat än att ligga och bli frisk.
Nå, när hon är frisk åker hon ut till Paul igen och sen är det dags för sommarjobb på Kajsas tidning. Men det är också en annan historia.

/Johanna (som är alldeles frisk nu...)

torsdag 5 november 2015

EN LÖMSK INDIAN OCH KALVSYLTA

En Lotta-episod jag gillar är när Lotta efter tre timmar bara åstadkommit en flagga. På teckningslektionen alltså. Rit-Valle såg inte vad det var, och på grund av flagg-teckningens bristande kvalitet gav han henne en straff-uppgift.
”- Till måndag ska du ha fem teckningar klara. Du får rita vad du vill, men det ska vara välgjort och med någon mening i. Du ska lämna dem till mig personligen. Och sätt inte din familj i arbete. Det är du som ska göra dem.”



Fem stycken! För en konstnär kan ju en enda bild ta lång tid (tänk bara på Pilos bild av Gustav III:s kröning, den arbetade Pilo på i nio år och blev inte ens klar – tänk om han skullefått uppgift att göra fem!). Men vad ritade Lotta då?
Ni kan ju leta fram det själva i ”Lotta är sig lik”, men en av de fem var ju ett självporträtt: ”Ett skevt ansikte med svullna kinder som av tandvärk, rakt hår, rak lugg och mörka, dystra ögon, som tydde på en missförstådd och förtrampad själ.”
Det roliga är när Knatt ser bilden och berömmer henne för den fina INDIANEN!
Och när Rit-Valle ser Lotta-självporträttet säger han: ”Indianen ser lömsk ut.” Åter hemma säger Knatt att indianen faktiskt var en ruffig typ!
Men de andra bilderna, var ju mer i Rit-Valles smak!

I första Kaja-boken förekommer en tavla en teckningslärare nog inte skulle vara nöjd med, en tavla som ”konstnären” Pedro gjort. Tavlan ”Höst” tycker Kaja ser ut som ”spridda skivor kalvsylta”. Kaja får ju detta verk i slutet på boken. Men då vet hon ju vem Pedro är, och hon uppskattar tavlan fast den är faslig att se på.
Det här tycker jag är väldigt kul, beskrivningar av tafatt konst (”Spridda skivor kalvsylta” är väldigt kreativt!). Sånt kan man ju känna igen sig i också, i alla fall när man var mindre och hade ritat något som man tyckte var supertydligt – och så såg andra inte var det var, kanske misstolkade det som en lömsk indian.

---------------------------------------------------------

Ett inlägg av Pontus som är rätt ny som medlem.

Välkommen till Estersällskapet och till bloggen!
/Johanna

Om du har funderar på att skriva ett inlägg, tveka inte utan maila: esterwebb10@gmail.com så lägger vi ut det!

söndag 18 oktober 2015

Snurrigt värre för Lotta och Giggi...

Den allra första Lottaboken jag fick i min hand var ”Rena snurren Lotta!”. Den hade varit min mosters men jag fick ärva den när hon tyckte hon var för gammal. Synd för henne, tur för mig!

Jag fattade omedelbart tycke för Lotta och har med åren läst sönder boken! Det hindrar ju inte att den finns kvar i bokhyllan och att läser den ibland.





Jag kanske ska köpa en till och ha ett läseexemplar och ett nostalgiexemplar…
/Johanna