Jag menar det hade ju varit helt i Lottas anda, men okey, kallt
och ruggigt hade det också varit.
Å andra sidan hade den som plumsade i blivit
en legend i Ester-sällskapet och förtjänat att bli hedersmedlem för eviga
tider.
Årsmötet inleddes med vernissage på Karlshamns bibliotek. Caisa
Svärdén och Marianne Ringnér hade skapat den fina utställningen ” Till sjöss
med Ester och hennes litterära personer". Utställningen finns kvar tills den
nionde september, ifall ni har vägarna förbi.
Efter den sedvanliga Ester-promenaden där vi bl.a. försökte
luska ut om farbror Urbans båt Måsen låg i hamnen, landade vi i lokalen
”Flottans män” som vi hyrt. Lokalen ligger vackert nere vid strandpromenaden i
Karlshamn och strax bredvid står en staty föreställande Karl-Oskar och Kristina.
Det var från Karlshamn som deras Amerikabåt gick. Statyn är både vacker och rörande,
Karl-Oskar tittar framåt ut över havet, medan Kristina tittar bakåt inåt land.
Efter lunch var det dags för årsmöte, där det diskuterades
hur viktigt det är för sällskapet att ha så många betalande medlemmar som
möjligt. Om den för sällskapets fortbestånd så viktiga bokmässan i Göteborg,
ska kunna genomföras varje år, så behövs verkligen den hundralapp som det
kostar att vara medlem. Vi fick en ny
styrelsemedlem, Margareta Boman från Täby, och det beslöts att nästa års möte går av stapeln i Örebro. Marianne
R avslutade med att visa bilder från sällskapets medverkan bokmässan i Göteborg och berättade om arbetet med att bygga upp en
utställningsmonter.
Under kvällen fick vi
lyssna på Ester då hon läser ett avsnitt ur ” Ugglor i Mossen” från 1958, som
gavs ut under pseudonymen Kaj Ringnér.
Marianne Ringnér hade också hittat ett gammalt kassettband som Ester en
gång skickat till sin bror där hon sjunger för honom . Kul att höra, hon var ju
väldigt musikalisk och hon sjöng med vacker och klar stämma, på ett härligt
gammeldags vis.
Marianne R lät oss också ta del av det brev som hennes
farfar,( Esters far), en gång skrev hem till sin mamma efter att ha upplevt ett skeppsbrott. I ” hemligt budskap,
Kaja! ” finns ett avsnitt där kapten Malm berättar om ett skeppsbrott han
upplevde i sin ungdom. Det är tydligt att
Ester har funnit inspiration från just det här brevet. Mycket är lika och båten
som Esters far förliste med hette Corona, precis som Kapten Malms skepp i
Kaja-boken.
På söndagen åkte vi båt ut till Karlshamns kastell. Vi hade
härligt väder och det var en fin naturupplevelse där ute. Det luktade verkligen
hav och man hörde både sjöfågel och vågor precis som Kaja berättar i böckerna.
Har ni läst Kaja? Årets möte var ju mer ett Kaja-möte än ett
Lotta-möte. Det bekymrade oss i styrelsen en aning då vi planerade, vi var nog
lite oroliga för att bara några få medlemmar skulle komma. Dels för att Karlshamn
ligger lite avigt till, dels att många kanske skulle tveka då vi uppmärksammade
Kaja mer än Lotta. På bokcirkeln i Stockholm har vi läst Kaja och de som inte
läst Kaja redan som unga har varit lite tveksamma. Själv älskar jag Kaja, jag
läste alla Esters flickböcker som ung och jag kan Kaja-böckerna lika bra som
jag kan Lotta. Och i Kaja-böckerna finns Petter med de trygga händerna och den
vackra skildringen av Kajas och Petters unga kärlek. I ur och skur vandrar de hand i hand längs
strandpromenaden ut till sin udde för att få uppleva vindarna och havet med
dess förnimmelser och dofter. I söndags gick sällskapet en liten bit längs
Karlshamns strandpromenad där vi lämpligt nog hittade en flaskpost. Om man för ett ögonblick lämnade flaskpostletande
åt sitt öde och såg ut över havet kunde man lite längre ut se en udde och föreställas sig att det var just dit
Petter och Kaja brukade gå.
Text: Maggan Weimar
.jpg)
