Nä, ingen på årsmötet hoppade av misstag i sjön, som Lotta gör på omslaget nedan. Lite trist faktiskt eller hur?

 

Jag menar det hade ju varit helt i Lottas anda, men okey, kallt och ruggigt hade det också varit.

Å andra sidan hade den som plumsade i blivit en legend i Ester-sällskapet och förtjänat att bli hedersmedlem för eviga tider.

Årsmötet inleddes med vernissage på Karlshamns bibliotek. Caisa Svärdén och Marianne Ringnér hade skapat den fina utställningen ” Till sjöss med Ester och hennes litterära personer". Utställningen finns kvar tills den nionde september, ifall ni har vägarna förbi.

Efter den sedvanliga Ester-promenaden där vi bl.a. försökte luska ut om farbror Urbans båt Måsen låg i hamnen, landade vi i lokalen ”Flottans män” som vi hyrt. Lokalen ligger vackert nere vid strandpromenaden i Karlshamn och strax bredvid står en staty föreställande Karl-Oskar och Kristina. Det var från Karlshamn som deras Amerikabåt gick. Statyn är både vacker och rörande, Karl-Oskar tittar framåt ut över havet, medan Kristina tittar bakåt inåt land.

Efter lunch var det dags för årsmöte, där det diskuterades hur viktigt det är för sällskapet att ha så många betalande medlemmar som möjligt. Om den för sällskapets fortbestånd så viktiga bokmässan i Göteborg, ska kunna genomföras varje år, så behövs verkligen den hundralapp som det kostar att vara medlem.  Vi fick en ny styrelsemedlem, Margareta Boman från Täby, och det beslöts att  nästa års möte går av stapeln i Örebro. Marianne R avslutade med att visa bilder från sällskapets medverkan bokmässan i Göteborg  och berättade om arbetet med att bygga upp en utställningsmonter.

Under kvällen  fick vi lyssna på Ester då hon läser ett avsnitt ur ” Ugglor i Mossen” från 1958, som gavs ut under pseudonymen Kaj Ringnér.  Marianne Ringnér hade också hittat ett gammalt kassettband som Ester en gång skickat till sin bror där hon sjunger för honom . Kul att höra, hon var ju väldigt musikalisk och hon sjöng med vacker och klar stämma, på ett härligt gammeldags vis.

Marianne R lät oss också ta del av det brev som hennes farfar,( Esters far), en gång skrev hem till sin mamma efter att ha upplevt ett skeppsbrott.  I ” hemligt budskap, Kaja! ” finns ett avsnitt där kapten Malm berättar om ett skeppsbrott han upplevde i sin ungdom.  Det är tydligt att Ester har funnit inspiration från just det här brevet. Mycket är lika och båten som Esters far förliste med hette Corona, precis som Kapten Malms skepp i Kaja-boken.

På söndagen åkte vi båt ut till Karlshamns kastell. Vi hade härligt väder och det var en fin naturupplevelse där ute. Det luktade verkligen hav och man hörde både sjöfågel och vågor precis som Kaja berättar i böckerna.

Har ni läst Kaja? Årets möte var ju mer ett Kaja-möte än ett Lotta-möte. Det bekymrade oss i styrelsen en aning då vi planerade, vi var nog lite oroliga för att bara några få medlemmar skulle komma. Dels för att Karlshamn ligger lite avigt till, dels att många kanske skulle tveka då vi uppmärksammade Kaja mer än Lotta. På bokcirkeln i Stockholm har vi läst Kaja och de som inte läst Kaja redan som unga har varit lite tveksamma. Själv älskar jag Kaja, jag läste alla Esters flickböcker som ung och jag kan Kaja-böckerna lika bra som jag kan Lotta. Och i Kaja-böckerna finns Petter med de trygga händerna och den vackra skildringen av Kajas och Petters unga kärlek.  I ur och skur vandrar de hand i hand längs strandpromenaden ut till sin udde för att få uppleva vindarna och havet med dess förnimmelser och dofter. I söndags gick sällskapet en liten bit längs Karlshamns strandpromenad där vi lämpligt nog hittade en flaskpost.  Om man för ett ögonblick lämnade flaskpostletande åt sitt öde och såg ut över havet kunde man lite längre ut se en udde och föreställas sig att det var just dit Petter och Kaja brukade gå.

Text: Maggan Weimar