måndag 22 februari 2016

Lotta reser mycket...

Jag har haft semester och rest runt i New Orleans och staterna precis runt om, numera är det svårt att göra något utan att snubbla över någon Lotta-referens!

Vi gick runt i New Orleans, i Garden district - där folk med stora hus och vackra trädgårdar bor. Plötsligt passerade vi en trädgård med stora hibiskusplantor som häck runt huset och genast dök den där Lotta-boken (Full fart Lotta) där hon får i uppdag att bl.a. ta hand om en hibiskus upp i mitt huvud. Hon vattnar och står i och helt plötsligt ser hon några konstiga droppar vid bladen som hon blir orolig över och (efter “goda” råd....) klipper av. Snart har hon klippt av varenda blad till sin och Biologi-Firres förskräckelse. Han tröstar dock henne med att hibiskusar är tåliga och nog överlever och tar sig igen.
Men det bästa av allt är när Lotta berättar om hur hon och hennes syskon lite vanvördigt kallar den hibis-kuse. Det fastnade i mitt huvud och sedan dess säger jag inte hibiskus utan hibis-kuse!

Ingen begriper vad jag säger, utom andra i Estersällskapat. Det är som ett eget hemligt språk, rätt trevligt faktiskt…

……………………………………...

Lotta gör många små och stora resor, i bil till Köpenhamn med Giggi och Kajsa, en reportage-resa per cykel ihop med vännen Peg, många små bilresor till alla möjliga ställen i Sverige, jag vet inte hur många herrgårdar hon har sovit över på. Jag älskar roadtrips och Lotta åker ofta på olika sorters roadtrips, men två av hennes resor tycker jag särskilt mycket om, det ena är resan till Wien och den andra är den med Giggi till London.

Wien
Dit åker hon i Lotta i topp, ensam med sina föräldrar. De åker tåg vilket gör att det tar ett slag att komma dit, Lotta hinner med att äta matsäck, skriva brev och fundera ut hemska saker om Vio, den jämnåriga flickan i familjen de besöker. Vio är (i Lottas tankar) förtrollande vacker, äckligt artig och smart, samt antagligen gör hon aldrig något fel… I själva verket är hon en vanlig, trevlig tjej som gör bort sig lika mycket som Lotta, de blir snabbt kompisar!
Man får läsa mycket om Wien, Lotta hinner med många besök både på turistsevärdheter och lokala företelser. Som så ofta sitter det en katt i ett träd och jamar och Lotta klättrar upp för att hjälpa den ner. Då träffar hon på Lockige Fridolf som är på besök i Wien, han blir måttligt glad av mötet…

London
Lotta och Giggi har sparat (och talat) länge för att kunna åka till London efter studentexamen, det strular till sig med Paul som plötsligt har åsikter om när de ska åka, men allt löser sig till slut, och Lotta och Giggi tar både studenten och åker till London i Fyndigt Lotta!
Det är en underbar skildring av två tjejer på resa, en resa långt bort, och London var långt bort 1974 när boken kom. De gjorde roliga saker och såg mycket spännande när de var där. Några år senare läste jag boken och hade lyckan att åka till London och såg det som de såg. Stratford-upon-Avon, madame Tussauds vaxkabinett och naturligtvis drack vi te på Harrods, även om jag inte vet om det var där tjejerna blev inlåsta och vi blev inte inlåsta. Men poängen är att jag har upplevt ungefär samma saker genom åren och kärleken till resor och nya upplevelser delar jag med Lotta…

blogghälsningar
/Johanna





12 kommentarer:

Caisa sa...

Älskade hibiskusar, de är så vackra! Så länge de har bladen i behåll.
Min senaste hibis-kuse fick jag av några medlemmar i sällskapet. Vi planerade en årsträff och jag var värd för dagens möte och fick därför en värdinnepresent. Så glad jag blev! Och ganska så ängslig... hur skulle det gå!!! Jag hade visserligen inga planer på att gå loss med nagelsaxen på den, men tänk om den inte trivdes. Men det gjorde den. Den frodades snällt i flera månader, men sen skulle jag åka på semester i en hel månad och fick lämna över skötseln till ett par snälla kompisar som lovade att sköta om den ordentligt. När jag kom hem från min resa möttes jag av en sorglig syn. Min stackars hibis-kuse slokade och hade glesnat rejält, och den gick inte att rädda. Sedan dess har jag inte haft någon mer hibis-kuse. Men jag njuter av andras fina kusar och det allra bästa är ju när de växer utomhus och är riktigt stora och frodiga med slösande blomsterprakt. Lyckliga du Johanna som har fått njuta av det.
/Caisa

Johanna sa...

Jag tycker de är jättevackra, särskilt i trädgårdar som buske, träd eller som här som häck!
Men jag har bara ägt en, det gick inte löss på den men den dog i alla fall. Snabbt! Och jag har inte vågat köpa någon ny sen dess!
Kanske i alla fall jag skulle pröva...
/Johanna

KarinE sa...

Prova igen, Caisa! Hibis-kusar är mina favoritkrukväxter. Har en som jag haft i 44 år och flera som börjat som skott jag klippt med en nagelsax på resor till Kanarieöarna.

Mona JS sa...

Jag tycker också att hibis-kusar är otroligt vackra. Men eftersom det där med "gröna fingrar" inte räckte till mig (mamma har det och syrran har det, sen tog det visst slut...) så går det sådär med mina växter. Rekordet var väl när jag tog död på en stackars azalea på en vecka! Då förstår ni!

Trevlig läsning från din resa, Johanna!

Anne Marie sa...

Hej Mona och alla andra blomsterälskare!
Att ta död på en azalea är ingen konst, det har jag gjort också, trots att jag tycker själv att jag har gröna fingrar! Men den är svår därför att jorden får aldrig torka ut. Och vem kommer ihåg att vattna blomman var och varannan dag när alla andra krukväxter klarar sig en vecka.
Att resa med Lotta är kul. Fast för min del blir det mest i bokform eftersom jag varit väldigt lite utomlands. Väntar på att årsmötet skall bli på någon tjusig herrgård i Värmland.

Johanna sa...

Jag har tagit död på en svärmors tunga:( så jag tänker att jag kanske inte ska försöka med en hibis-kuse!
/Johanna

Anonym sa...

Jag har varit i både Wien och London. I Wien har jag bara varit en gång och det var på min första tågluff, och den resan var inte riktigt i Lottas anda. Men när jag läser om "Lotta i topp" känner jag igen miljöerna och jag har åtminstone ätit bakelser på ett av de kända konditorierna. Och jag kom, precis som Lotta, med tåg till Wien. En resedröm är att resa till Wien med några andra som också älskar Lotta och göra och se allt som Lotta gjorde. Kanske inte rädda katter men allt annat!
Londonresor har det blivit desto fler och jag har gjort det mesta av det som Lotta och Giggi gjorde. Men Stratford-upon-Avon har jag fortfarande kvar att besöka. Det låter som ett väldigt mysigt utflyktsmål. Men jag tror inte att jag kommer att köpa metervis med skotskrutigt tyg om jag kommer dit.
I vår bokcirkel i Malmö har vi precis kommit fram till "Fyndigt Lotta" så nu på söndag 28 februari kommer vi säkert att prata om våra Londonresor. Om någon som läser det här vill vara med är det bara att komma. Vi träffas på Coffee Factory kl. 14.30. Kanske serverar de fruktkaka som Lotta älskar och Giggi hatar. Vad tycker du om fruktkaka? Är du en Lotta eller en Giggi?

/Caisa

Caisa sa...

Coffee Factory på Triangeln i Malmö träffas vi på. Se inlägget ovan.

Johanna sa...

En Giggi, jag avskyr fruktkaka! Håller med henne, en rälig sak med suckat i...
/Johanna

caisa sa...

Ha ha, jag är Lotta! Jag älskar fruktkaka. Som tur är jag inte ensam om det i familjen. Per (min man) och Victor (sonen) och så klart min brittiske svärson älskar också det. Och den ska vara fullproppad med nötter, frukt och suckater och cognac. Min man bakar en jättegod fruktkaka varje jul.

Marianne L sa...

Kommer ihåg att jag alltid undrade vilka andra ord som familjen uttalade fel!

Jag var i London 1977 och var då på en utflykt till Stratford, men jag har aldrig varit i Wien och vill gärna åka dit med andra Lotta-vänner!

Jag är Giggi och avskyr russin och andra frukter i bröd. Och frukt i mat också!

Anonym sa...

Jag är Lotta -gillar fruktkaka . Vi bakar ett gammalt familjerecept med russin, korinter, succat och syltade apelsinskal och en skvätt konjak varje jul. Jättegod!/Karin