Hur ser Paul ut för din inre syn?

Nedan ser ni hur jag, ser honom för min inre syn!

Dock är han kanske inte riktigt lika "skamfilad" som på mitt exemplar av "Platt fall, Lotta!"

Jag inser dock att jag borde revidera min bild av honom till något mer modernt eller i alla fall
70-talsaktigt, men det lyckas liksom aldrig. Det löjliga är att jag alltid ser honom klädd i den lätt rutiga blazern och de bruna byxorna med pressveck. Slipsen och skjortan i gult och blått ser jag inte alls, barmhärtigt nog.

Men däremot ser jag alltid, fliken av den vita näsduken som skymtar i bröstfickan...
Och det är ju det absolut viktigaste, eller hur?

Text: Maggan Weimar

Det mest tilltalande omslaget till en Ester-bok

Jag kan omöjligt välja en favorit, men jag tilltalas verkligen av omslaget till Kaja och de nio elefanterna.  Jag gillar bilden av Kaja där hon tittar fram genom spindelväven med sitt mörka hår och handen för munnen.  Hon ser vacker och lite orolig ut på samma gång.
Boken fanns i ett bokhandelsfönster, som jag brukade gå förbi tillsammans med några andra tjejer.

Vi brukade stå och kolla på omslagen och fundera över vilken bok vi skulle köpa eller önska oss, men ingen av oss vågade riktigt satsa på ”elefanterna” eftersom omslaget på något sätt antydde att boken var lite av en deckare.  ( Jag kanske ska tillägga att vi gick i trean och var nio år.)

Det dröjde nog en två, tre år innan jag till slut läste den och blev förvånad. Jag hade hela tiden trott att elefanterna skulle vara levande, men istället rörde det sig om nio prydnadselefanter. Boken är en tulldeckare, Kaja är ju flickbokslitteraturens enda deckartjej som hjälper tullen och det trots att boken utspelas på ett pensionat mitt ute i skogen!  

I boken finns av Esters sympatiska bipersoner den misslyckade författaren, ” skägget”  eller Allan som han egentligen heter. Om du inte läst Kaja förut så sätt igång, bokserien är jättejättebra!

Text: Maggan Weimar

Det finns en jättebra artikel om Ester i Blekingeposten denna vecka!

Tidningen finns ej på nätet, så jag kan inte länka, men om man  ringer Blekingepostens kundtjänst kan man få ett alldeles eget exemplar!

På´n kära medlemmar....om ni inte förstår vad jag menar med denna uppmaning, så läs föregående inlägg :-)

Text: Maggan Weimar

Snakk om flaks, Lotte!

Så heter den norska upplagan av " Vilken tur, Lotta!"

Vidare, " Vilken skiva, Lotta!" heter  " Super plate, Lotte!"...

...och till sist, "Ja, se Lotta!" heter "På´n igjen, Lotte!" på norska, inte helt självklar titel den här sista, eller vad tycker ni?

 Text: Maggan Weimar

Årsmötet kommer att hållas i Karlshamn!

Här ovan ser ni en bild från en av de gamla gränderna i Blekinge-staden. Som jag i ett tidigare inlägg nämnt, så har nästan hela styrelsen tillbringat helgen i Karlshamn, för att ta reda på om staden skulle kunna passa för vårt årsmöte, som naturligtvis går av stapeln den sista helgen i augusti.

Karlshamn var jättefint och kommer att vara ljuvligt mysigt i augusti, och vi har lyckats boka en lokal nere i hamnen med både trädgård och sjöutsikt. Vi återkommer snart med mer info, jag vill dock säga redan nu att Blekinge låg inte alls speciellt avigt till!
Om man åker tåg, kan man åka med samtliga Malmötåg till Hässleholm, för att där byta till pendeltåg, (pågatåg), med täta avgångar. Våra två tågresenärer var jättenöjda.
Vi som åkte bil från norrifrån, åkte snabbt E4:an ner till Värnamo, för att sedan köra ytterligare 12 mil på bra småvägar.

Varmt välkomna alla medlemmar!

Text: Maggan Weimar

Ett internt skämt för oss i sällskapet, då det serveras gräddtårta...

…är, att man  alltid frågar tårtbakaren, och här är det viktigt att både låta ironisk och se misstänksam ut,  ” Är det mandelflagor eller torkad lök, ovanpå?”

Vilken fullträff, Lotta!  1968.

Här nedan ser du en tårta som serverades vid bokcirkeln i Stockholm, dock utan både mandel och lök!

Text: Maggan Weimar

Sista helgen i augusti är det årsträff i Blekinge!

I helgen samlas nästan alla i sällskapets styrelse, i Blekinge, för att "reka" och planera inför årsträffen.
Jag som bor i Stockholm ska köra bil ner tillsammans med Marianne L och Karin E.
 Det blir förhoppningsvis lite som Kajsa, Lotta och Giggi,  fast jag tror inte vi kommer att bli skuggade av någon vit mercedes...

Text: Maggan Weimar

När skenet bedrar

Samma år som Lotta fyller 15 år får hon sitt första sommarjobb. Visserligen bara en vecka (som stand in för Knatt) men bättre än ingenting. Lotta får lite extra fickpengar och alla vi som troget följer henne får en glimt av 60-talets kontorsvärld. Arbetsplatsen är Maskinverken, där Lotta får tillfälle att fortsätta samla poäng hos Halsbrännan/direktör Larsson. Växeltelefonisten fröken Klang ”en skön ung dam som såg mycket effektiv ut” (Skriv upp det Lotta s. 106) sitter i en glashytt precis innanför entren. Hon ger Lotta en korg med brev som ska kuverteras och frankeras. I den sköna soffgruppen av sammet med tillhörande mahognybord får Lotta inte sitta. Hon sätter sig istället tillrätta i karmstolen vid det stora bordet med ljusblått läskpappersunderlägg och fuktar sina frimärken med ”en sådan där röd gummisvamp i en låg plastpyts som finns på alla banker” (Skriv upp det Lotta s.108). Från sin plats ser Lotta allt som händer, men säger att ingen ser henne (!). Hon verka r trivas. En av hennes hobbies är ju att observera människor. Emellanåt  går hon till posten samt till lunchrummet för att hämta matbricka till sig och fröken Klang. Mat och mat…… Lotta äter bara kaffe och smörgåsar och arbetskamraten flingor och mjölk. Kan det vara hälsosamt mitt på dagen? Var inte värmeskåpen uppfunna då? (De där blanka matlådorna som stod på värmning hela förmiddagen före microvågsugnarnas tid.) 

Det är full ruljans. Fröken Klang får röda strimmor på halsen och hennes uppsatta hår är nästan på väg att halka ner.  Såväl Lottas pappa som direktör Larsson är i upplösningstillstånd på grund av att någon som kallas Krom-Johan inte lämnat ett besked. Lotta och fröken Klang är väldigt nyfikna på denne man som lär vara rikast i stan. Direktören på Trans kommer förbi i en svart Cadillac och ska bjuda Halsbrännan på lunch som han oturligt nog missar. Han skulle använt detta som trumfkort gentemot Krom-Johan.

Mitt i alltihopa kommer det en gammal man klädd i sjaskig regnrock och sliten filthatt. Lotta tycker att han ser ut som en väderbiten fiskargubbe, men han har väldigt vackra blå ögon. Mannen bär på en oljemålning med båtmotiv. När han frågar efter direktör Larsson tar både Lotta och fröken Klang för givet att han är konstnär och ute för att sälja tavlor.  Eftersom den stora soffan är upptagen av ett gäng cigarettbolmande herrar, erbjuder Lotta ”fiskargubben” sin egen karmstol. De två börjar prata. Den blåögde frågar vad Lotta tycker om sitt arbete och intresserar sig för de roliga märken som Lotta klistrar på breven. Han köper ett märke av henne med ett motiv som liknar det på tavlan och texten ”sakta väder för ock skeppet i hamn” (Skriv upp det Lotta s. 124.). Så sätter han fast märket på ett brev som han skriver till direktör Larsson, varpå ”konstnären” lämnar fältet och tar tavlan med sig.

Ni har säkert redan räknat ut att detta var den fruktade Krom-Johan! Maskinverken får sin beställning och Lotta får en jättestor chokladask av Halsbrännan (som ännu inte kallas Farbror Fredrik.)

Är inte detta ett lysande exempel på att man inte ska döma en person efter det första intrycket?

Text: Eva Nyström

Så ung Lotta ser ut på omslaget till den allra första boken!

Hon är ju förstås bara 13 år och alldeles för bullersam och högljudd enligt Lockige Fridolf, men det här omslaget är på något sätt annorlunda än de nästkommande fyra. Kanske det är för att bilden ovan visar ett barn och de övriga en "ung flicka"?  Vad tror ni och vad tycker ni om det allra första omslaget?

Text: Maggan Weimar

När Lotta tänker logiskt blir det inte alltid psykologiskt!

Dagen före Kajsas bröllop försvinner hennes brudklänning!  Lotta och Giggi är ute och promenerar då en bil tvärbromsar framför dem. Ut stormar en helvild Kajsa, som säger åt flickorna att omedelbart hoppa in i bilen.  Lotta, som är en spontan person, gör som hon säger och tar ett ”pantersprång” in i bilen och frågar samtidigt om Jan, den blivande maken har rymt. Giggi, denna mer sansade person, står kvar där hon står, och meddelar Kajsa att hon inte hoppar in i en bil som körs av en människa som mest av allt liknar ” en galen gorilla”.

När Kajsa förklarar sin hysteriska framtoning utspelar sig nedanstående dialog mellan henne och Lotta:

" - Min brudklänning har kommit bort!

- Din brudklänning...kraxade jag. Men då kan du ju inte gifta dig.

Det var väl inte så psykologiskt att påpeka det i detta ögonblick, men logiskt tänkt var det, det kan ingen förneka."

Giggi ser nyktert på saken och menar att Kajsa får köpa en ny, en brudklänning går ju att ersätta, det hade ju varit värre om Jan schappat som Lotta ett ögonblick fruktade! Kajsa som är ledsen, tror inte att det inte kommer att finnas en lika snygg.

Giggi svarar att om så är fallet, kommer hon och Lotta att hjälpa Kajsa att sy en ny av vit trådgardin, som Giggi menar är mycket raffigare än den vita duchesse som den försvunna bröllopsklänningen var gjord av. Kajsa svarar att Giggi är vedervärdig.

Detta är ett mycket roligt kapitel, så gå bort till bokhyllan  och  plocka fram ” Ge aldrig upp, Lotta!”  läs kapitel 5, ” En vild jakt börjar…”

 Text: Maggan Weimar