Tur i oturen är en, vad man idag kanske skulle kalla ” en romantisk
komedi” som utspelar sig i 50-talets ursvenska sommarpensionatsmiljö. ( Ni
känner väl till att man åkte till pensionat på somrarna i Sverige? Den tidens charterresor?) I alla
fall så hamnar bokens hjältinna Lisbet i på ett pensionat i Småland som
hushållselev.
Jag skriver hamnar, för det var inte alls meningen att hon
skulle dit, egentligen skulle hon ut på Mälaren och segla med en kamrat, men
efter att hon missat att laga lunch till sin vrålhungriga pappa så ordnar han
platsen som hushållselev till henne. (
Han råkar helt lägligt ha en släkting som driver sommarpensionat, jag undrar om
det var så väldigt vanligt att man hade släktingar i pensionatsbranschen? På
50-talet menar jag? Tur i oturen var det i alla fall för Lisbet!)
Orsaken till att Lisbet missar att laga lunch till sin pappa
är en bok, ”När nöden är som störst”. Boken är så spännande att hon glömmer både tid
och rum samt pappas lunch. Att Lisbet sedan
bjuder sin pappa på en fantastisk middag och att pappa själv glömmer tid och
rum när också han börjar läsa ”när nöden är som störst” han också, hjälper inte
ett dugg, för pappa har redan talat med sin syssling Arvid och liksom gjort upp
saken om att Lisbet ska till Arvids pensionat. ( Varför har man alltid
sysslingar i Ester böcker? Förresten, Lisbets pappa heter Torkel, är det ett så
snyggt eller speciellt namn Ester, att
man bara måste använda det om och om igen?)
Det sägs att författare grunnar länge och väl på första
inledande meningen i en bok. Så här
inleder Ester ” Tur i oturen”:
”Ja, här sitter jag nu i ett litet vindsrum med mina
ouppackade kappsäckar bredvid mig och känner mig över alla gränser bortkommen.”
Visst är det bra? Jag
menar som inledning på en flickbok? Man
sugs ju liksom bara in!
( Annars sägs det att
1982 års nobelpristagare Gabriel García Márquez har den bästa inledningen
någonsin på sin roman ”hundra år av ensamhet”, den vetgirige kan skaffa boken
och kolla……….)
Lisbets sommar i småländska Vacketorp börjar med att en
pojke i 18-årsåldern dyker upp utanför hennes fönster, där hon sitter med
ouppackade kappsäckar och känner sig bortkommen. Han presenterar sig som Jan och
säger att han är: ”kock, potatiskalare, servitör, diskhjälp, dammsugarspecialist
och instruktör för unga och okunniga hushållselever”. Lisbet noterar att han har skojfriska ögon,(
bara du Ester kan ge en sådan ledtråd! )och så rullar boken igång.
Lisbet knogar i köket med att diska,( fantastisk skildring
av hur man diskade på pensionat innan diskmaskinen fanns), snoppar krusbär,
dricker saft med Jan i bersån, dansar Carinapolka med Jan,( nån` som kan dansa Carinapolka, eller
som vet hur man gör?), ror på sjön med Jan , gör cykelutflykter med Jan och
diskuterar om krocket är ett förhistoriskt spel ? ( Ester måste älskat krocket
eller förresten inte, för Lisbet är urdålig och är inte Lotta rätt kass hon
också?)
Snart anländer syskonparet Allan och Vilma. Allan mycket
trevligare än han ser ut, (mörk sprätt med pomada i håret), men hans syster
Vilma är faktiskt en förlaga till Viveka, lika lömsk, är det en slump att de
båda har namn som börjar på V?
Lisbet är förtjust i Jan, Allan är förtjust i Lisbet, Vilma
är förtjust i Jan och Jan, visst är han förtjust i Lisbet, men då Lisbet börjar
tycka att Allan trots allt är rätt bra, så kanske Jan övergår till att tycka
mer och mer om Vilma…
Vilma är lömsk som sagt, på midsommarafton får Lisbet en
liten blombukett av Jan för att fästa på sin klänning. Lisbet tycker att buketten är gränslöst söt, men
strax kastar hon buketten eftersom Vilma dyker upp med en enda röd ros på sin
klänning. Rosen har hon fått av Jan, säger hon till Lisbet, men här ljuger
Vilma, för Vilma har i själva verket knyckt rosen i pensionatets rosenträdgård.
Förutom kökstjänst har Lisbet ännu en arbetsuppgift, som
lärare åt trettonårig pojke. Denne pojke måste plugga under sommaren eftersom
han fått underkänt i svenska och matte
och måste tenta för att bli uppflyttad till fyrfemman. ( Precis som Lotta i ” Skärp dig Lotta”.) Den
trettonårige pojken heter Paul (!!!!!)
och är efter Lisbet, min favoritperson i boken. (Fast han heter Dehlin i
efternamn, inte Ryd, och Ester jag måste få fråga, varför fick inte Paul Ryd
heta Paul Dehlin? Jag har inget emot Paul Ryd, men Paul ”Palle” Dehlin är ju
som du skulle ha sagt ” så himla skojfrisk och kul” , de skulle faktiskt kunna
vara samma person!)
Palle är den som fyrar av bokens ” oneliners” , ( de
fantastiska replikerna) . På Lisbets
fråga varför han underbetyg i två ämnen
kan han berätta att det beror på att han under våren inlett vänskap med en kille med 400 äventyrsböcker i
sin ägo och att killen i fråga skulle flytta till Örnsköldsvik i juni så om
Palle skulle läsa alla 400 äventyrsböckerna, så fick han se till att få det
gjort innan juni. Och för att citera Palle: ”Läxor finns gunås alltid men killar med 400
äventyrsböcker växer inte på träd." Palle har så rätt, jag kunde inte sagt det bättre själv! Behöver jag
nämna att även Palle läst ” När nöden är som störst”.
Det roligaste och även mest spännande kapitlet i boken är
kapitel 7 som heter ”Farlig mark”. Här är Palle i sitt esse när han och
Lisbet hamnar i en gammal källare utan att kunna ta sig ut! Palle filosoferar om vad tidningarna ska
skriva om deras äventyr: ”Två ungdomar tillbringar två dygn i underjordisk
håla. Enastående mod och sinneslugn. Fördrev tiden med att plugga
rättstavning.”
Ja, ni hör ju att jag är helsåld på boken! Jag tycker att tur i oturen är Esters mest
välskrivna bok, med en väl genomtänkt intrig, ett fantastiskt persongalleri och
ett enormt flyt i berättandet!
Jag tror faktiskt att jag här och nu utnämner tur i oturen
till ”Den bästa flickboken någonsin”! Jag är ju ingen expert, men eftersom jag har läst
ett antal flickböcker, så har jag ju en viss insikt!!
Och tur i oturen är verkligen en romantisk komedi med alla
dess ingredienser! Borde filmas, jag
kanske ska skicka ett exemplar av boken till svenska filminstitutet?
Och till sist, denna Esters
solist, har ett jätteromantiskt slut! Ett riktigt,riktigt flickboksslut! Vår hjältinna Lisbet säger att hon
ska leva på minnet av denna händelse hela sitt kommande läsår.
Jag ska leva på minnet av bokens sista kapitel under resten av mitt liv, så bra är det!
Text: Maggan Weimar
5 kommentarer:
Håller med...
Läs den!
Det skall bli, snarast möjligt!
Jag tro inte att Paul Ryd var så hurtfrisk som tolvåring eller att han ens vågade läsa roliga böcker istället för läxor!
En mycket rolig bok att läsa om och om igen. Håller med om att det är en av de bästa flickböckerna, även om jag är väldigt förtjust i Full i sjutton av Harriet med något något efternamn jag glömt just nu.
Det är något lurt med "betygsättningen" på bloggen. När jag sätter en bock i rutan för Reaktioner så finns den inte kvar när jag öppnar sidan vid ett annat tillfälle. Då verkar det ju inte som om någon har läst alla dessa utmärkta bloggartiklar.
Tack Anne-Marie!
Skicka en kommentar