torsdag 18 april 2013

Läs mer av Ester……..ni som kanske bara läst Lotta…..





 
Lotta är alltid Lotta och visst är Lotta-serien Esters kännemärke och visst älskar jag Lotta-böckerna och läser dem om och om igen, men faktum är, att om någon som aldrig läst Ester förut skulle be mig om en rekommendation till Esters bästa verk eller kanske fråga vilken bok som är den bästa introduktionen till Esters författarskap , så skulle jag i båda fallen utan någon som helst tvekan, rekommendera ” Tur i oturen” från 1955.

Tur i oturen är en, vad man idag kanske skulle kalla ” en romantisk komedi” som utspelar sig i 50-talets ursvenska sommarpensionatsmiljö. ( Ni känner väl till att man åkte till pensionat på somrarna i Sverige?  Den tidens charterresor?)   I alla fall så hamnar bokens hjältinna Lisbet i på ett pensionat i Småland som hushållselev. 

Jag skriver hamnar, för det var inte alls meningen att hon skulle dit, egentligen skulle hon ut på Mälaren och segla med en kamrat, men efter att hon missat att laga lunch till sin vrålhungriga pappa så ordnar han platsen som hushållselev till henne.  ( Han råkar helt lägligt ha en släkting som driver sommarpensionat, jag undrar om det var så väldigt vanligt att man hade släktingar i pensionatsbranschen? På 50-talet menar jag? Tur i oturen var det i alla fall för Lisbet!)  

Orsaken till att Lisbet missar att laga lunch till sin pappa är en bok, ”När nöden är som störst”.   Boken är så spännande att hon glömmer både tid och rum samt pappas lunch.  Att Lisbet sedan bjuder sin pappa på en fantastisk middag och att pappa själv glömmer tid och rum när också han börjar läsa ”när nöden är som störst” han också, hjälper inte ett dugg, för pappa har redan talat med sin syssling Arvid och liksom gjort upp saken om att Lisbet ska till Arvids pensionat. ( Varför har man alltid sysslingar i Ester böcker? Förresten, Lisbets pappa heter Torkel, är det ett så snyggt eller speciellt  namn Ester, att man bara måste använda det om och om igen?)

Det sägs att författare grunnar länge och väl på första inledande meningen i en bok.  Så här inleder Ester ” Tur i oturen”:

”Ja, här sitter jag nu i ett litet vindsrum med mina ouppackade kappsäckar bredvid mig och känner mig över alla gränser bortkommen.”

Visst är det bra?  Jag menar som inledning på en flickbok?  Man sugs ju liksom bara in!

 ( Annars sägs det att 1982 års nobelpristagare Gabriel García Márquez har den bästa inledningen någonsin på sin roman ”hundra år av ensamhet”, den vetgirige kan skaffa boken och kolla……….)

Lisbets sommar i småländska Vacketorp börjar med att en pojke i 18-årsåldern dyker upp utanför hennes fönster, där hon sitter med ouppackade kappsäckar och känner sig bortkommen. Han presenterar sig som Jan och säger att han är: ”kock, potatiskalare, servitör, diskhjälp, dammsugarspecialist och instruktör för unga och okunniga hushållselever”.  Lisbet noterar att han har skojfriska ögon,( bara du Ester kan ge en sådan ledtråd! )och så rullar boken igång.   

Lisbet knogar i köket med att diska,( fantastisk skildring av hur man diskade på pensionat innan diskmaskinen fanns), snoppar krusbär, dricker saft med Jan i bersån, dansar Carinapolka med Jan,( nån` som kan dansa Carinapolka, eller som vet hur man gör?), ror på sjön med Jan , gör cykelutflykter med Jan och diskuterar om krocket är ett förhistoriskt spel ? ( Ester måste älskat krocket eller förresten inte, för Lisbet är urdålig och är inte Lotta rätt kass hon också?)  

Snart anländer syskonparet Allan och Vilma. Allan mycket trevligare än han ser ut, (mörk sprätt med pomada i håret), men hans syster Vilma är faktiskt en förlaga till Viveka, lika lömsk, är det en slump att de båda har namn som börjar på V? 

Lisbet är förtjust i Jan, Allan är förtjust i Lisbet, Vilma är förtjust i Jan och Jan, visst är han förtjust i Lisbet, men då Lisbet börjar tycka att Allan trots allt är rätt bra, så kanske Jan övergår till att tycka mer och mer om Vilma…

Vilma är lömsk som sagt, på midsommarafton får Lisbet en liten blombukett av Jan för att fästa på sin klänning.  Lisbet tycker att buketten är gränslöst söt, men strax kastar hon buketten eftersom Vilma dyker upp med en enda röd ros på sin klänning. Rosen har hon fått av Jan, säger hon till Lisbet, men här ljuger Vilma, för Vilma har i själva verket knyckt rosen i pensionatets rosenträdgård.

Förutom kökstjänst har Lisbet ännu en arbetsuppgift, som lärare åt trettonårig pojke. Denne pojke måste plugga under sommaren eftersom han fått underkänt i svenska och matte  och måste tenta för att bli uppflyttad till fyrfemman.  ( Precis som Lotta i ” Skärp dig Lotta”.) Den trettonårige pojken heter Paul (!!!!!)  och är efter Lisbet, min favoritperson i boken. (Fast han heter Dehlin i efternamn, inte Ryd, och Ester jag måste få fråga, varför fick inte Paul Ryd heta Paul Dehlin? Jag har inget emot Paul Ryd, men Paul ”Palle” Dehlin är ju som du skulle ha sagt ” så himla skojfrisk och kul” , de skulle faktiskt kunna vara samma person!)

Palle är den som fyrar av bokens ” oneliners” , ( de fantastiska replikerna) .  På Lisbets fråga varför han underbetyg i  två ämnen kan han berätta att det beror på att han under våren inlett  vänskap med en kille med 400 äventyrsböcker i sin ägo och att killen i fråga skulle flytta till Örnsköldsvik i juni så om Palle skulle läsa alla 400 äventyrsböckerna, så fick han se till att få det gjort  innan juni. Och för att citera Palle: ”Läxor finns gunås alltid men killar med 400 äventyrsböcker växer inte på träd." Palle har så rätt, jag kunde inte sagt det bättre själv! Behöver jag nämna att även Palle läst ” När nöden är som störst”.

Det roligaste och även mest spännande kapitlet i boken är kapitel 7 som heter ”Farlig mark”. Här är Palle i sitt esse när han och Lisbet hamnar i en gammal källare utan att kunna ta sig ut! Palle filosoferar om vad tidningarna ska skriva om deras äventyr: ”Två ungdomar tillbringar två dygn i underjordisk håla. Enastående mod och sinneslugn. Fördrev tiden med att plugga rättstavning.”

Ja, ni hör ju att jag är helsåld på boken!  Jag tycker att tur i oturen är Esters mest välskrivna bok, med en väl genomtänkt intrig, ett fantastiskt persongalleri och ett enormt flyt i berättandet!

Jag tror faktiskt att jag här och nu utnämner tur i oturen till ”Den bästa flickboken någonsin”!  Jag är ju ingen expert, men eftersom jag har läst ett antal flickböcker, så har jag ju en viss insikt!!

Och tur i oturen är verkligen en romantisk komedi med alla dess ingredienser!  Borde filmas, jag kanske ska skicka ett exemplar av boken till svenska filminstitutet?

 Och till sist, denna Esters solist, har ett jätteromantiskt slut! Ett riktigt,riktigt flickboksslut!            Vår hjältinna Lisbet säger att hon ska leva på minnet av denna händelse hela sitt kommande läsår.
Jag ska leva på minnet av bokens sista kapitel under  resten av mitt liv, så bra är det!
Text: Maggan Weimar
 

 

 

5 kommentarer:

Karin sa...

Håller med...
Läs den!

Karin sa...

Det skall bli, snarast möjligt!

Anonym sa...

Jag tro inte att Paul Ryd var så hurtfrisk som tolvåring eller att han ens vågade läsa roliga böcker istället för läxor!
En mycket rolig bok att läsa om och om igen. Håller med om att det är en av de bästa flickböckerna, även om jag är väldigt förtjust i Full i sjutton av Harriet med något något efternamn jag glömt just nu.

Anne Marie sa...

Det är något lurt med "betygsättningen" på bloggen. När jag sätter en bock i rutan för Reaktioner så finns den inte kvar när jag öppnar sidan vid ett annat tillfälle. Då verkar det ju inte som om någon har läst alla dessa utmärkta bloggartiklar.

Maggan W sa...

Tack Anne-Marie!