söndag 3 januari 2016

Gästinlägg: om Camilla får upp ett spår

Ekvallabladet är en liten liten tvådagarstidning. Det verkar vara lite av ett hobbyprojekt för farbror Hjalle, han som ger ut tidningen. Men han har i alla fall råd att anställa en notisjägare: Camilla. ”Camilla får upp ett spår” är en bok jag just läst. Boken kom tydligen i två delar som pocket och samlades sen i en volym tryckt 1976.

Att det ursprungligen är två böcker är tydligt, för i mitten var det slut. Och så kom en ny story igång. Som deckar-författare är ju Ester Ringnér-Lundgren inte alltid världens bästa, men thrillerintrigerna är helt OK. Vad som däremot är mer än OK är skildringen av Camilla. Om en 16-åring verkligen skulle bli utsatt för skumma bovar så skulle hon ju inte vara som ett hurtigt Fem-gäng och jaga onda bovar sommar efter sommar helt opåverkad. De hemska händelserna sätter spår hos Camilla. Jag gillar det, den där trovärdigheten – sen kan det ju ibland verka menligt på spänningen...
Humor finns det också förstås! Bäst gillar jag alldeles i början när Camilla ska fråga ut en 50-årsjubilar och börjar intervjua 50-åringen. Som visar sig vara fel person (och han är inte 50 utan ett par år yngre än jag...).
”Camilla får upp ett spår” är kanske inte direkt någon bortglömd pärla, men absolut läsvärd.

Pontus Liedberg

.........................................................................

Tack Pontus, ska se om jag hittar Camilla-boken, en hjältinna som är alldeles ny för mig. Så spännande...
/Johanna

3 kommentarer:

Lena F sa...

Det där har jag aldrig tänkt på! Att det varit två böcker, alltså! Får läsa om.

Mona JS sa...

Jag har båda varianterna av Camilla och har läst dem båda. Instämmer i det som Pontus skriver om böckerna. Kanske inte den allra bästa deckarförfattaren, men som alltid får Ester med värme och gemenskap i sina böcker. Det gillar jag!!

Maggan W sa...

Jag tror dessutom att det är olika slut i pocketversionerna som kom redan 71, jämfört med när berättelsen samlades i en bok!