söndag 18 oktober 2015

Snurrigt värre för Lotta och Giggi...

Den allra första Lottaboken jag fick i min hand var ”Rena snurren Lotta!”. Den hade varit min mosters men jag fick ärva den när hon tyckte hon var för gammal. Synd för henne, tur för mig!

Jag fattade omedelbart tycke för Lotta och har med åren läst sönder boken! Det hindrar ju inte att den finns kvar i bokhyllan och att läser den ibland.





Jag kanske ska köpa en till och ha ett läseexemplar och ett nostalgiexemplar…
/Johanna

4 kommentarer:

caisa sa...

Rena Snurren var också mitt första möte med Lotta. Jag var åtta år och hittade den på hyllan i skolans pyttelilla bibliotek. Och jag älskade den. Den är fortfarande en av mina favoriter bland Lottaböckerna och jag kan bara instämma i att när kärleken till en bok är så stor behövs det ett extra exemplar.

Marianne L sa...

Jag ärvde fyra Lotta efter min syster som växte ifrån dem, vilket jag aldrig gjort. Dock har jag fått köpa nya ex då de gamla mer liknar lösbladssystem idag.

BaJizon sa...

Den första Lottabok jag fick var "Rena mörkret Lotta!" och jag bara älskade den :-)

Jag var då 12 år gammal och fortfarande vid 61 år ålder tar jag fram hela serien med Lottaböcker och läser dem i alla fall vartannat år. De är min sommarläsning då.

Johanna Nordbring sa...

Jag har fått trä ett gummiband runt min lösblandslotta så inget viktigt försvinner:)

Läser oxå om lottaböckerna ibland, just nu har de fått en hedersplats i vardagsrummet (de låg länge nerpackade i en låda...) men nu syns de tydligt!

/Johanna