Eller rättare sagt av Pierre Vasseur, som är Urbans pseudonym.
Jag är jättenyfiken på vilket sätt han skriver, om han har någon detektiv/poliskommissarie som återkommer i böckerna?
Enligt Lotta så skrev han eleganta deckare, vad menar hon med det? Pusseldeckare kanske?
Eller vad för slags deckare skrevs det egentligen i Sverige på 50–60-talen?
Spontant kommer jag bara på Maria Lang och Stieg Trenter, fast jag tror inte Urban skriver speciellt likt någon av dem?
Är det någon mer som funderat över Urbans författarskap?
Vad tror ni?Det intressanta är att Ester skriver att både recensenterna/ publiken verkligen gillar Urbans böcker och min förutfattade mening är att dessa båda grupper gillande sällan kombineras, så därför skulle det vara mycket intressant att läsa t.ex. ”Vålnaden ”, ”Någon gick förbi” eller ” Mysteriet med den gröna papegojan” som farbror Urban fick inspiration till i "Arma, Lotta"! då Lotta och Giggi kånkade runt på den oförskämda papegojan som Biologi-Firre fått av en fågelvän.
Nedan ser ni hur Marianne Lundin föreställer sig att omslaget till den sistnämnda boken ser ut…
Text: Maggan Weimar
5 kommentarer:
H K Rönnblom! Superbra deckare, trovärdiga intriger, humoristiska vändningar. femtiotal så att det skriker om dem!
Dessa är vad jag tycker är eleganta deckare!
Har inte funderat på hur Urban skriver, men eftersom det handlar om femtio-talet så kanske det är mer likt Trenter än Läckberg. Dagens författare har ju en förskräcklig fantasi. Tyvärr så överträffar ju verkligheten dikten på ett mycket obehagligt sätt. Urbans deckare tror jag var spännande utan att vara blodiga.
Tänk er en papegoja som kommer flygande i mörkret när fullmånen lyser mellan torra grenar.
Tant Aggi som Gitte i Lusthusets gåta bor hos, har också skrivit en deckare.
Också Ester skrev ju 'deckare'. Fara på taket Lotta! Är riktigt spännande, liksom alla Kajaböckerna.
Skicka en kommentar