” – Anställning som vad? Frågade pappa, som tog emot samtalet hemma hos mig. Som springpojke eller som verkställande direktör?
– Verkställande direktör, förstås, sa jag. Sitter i en djup fåtölj med fötterna på borden och röker cigarr.
– Jaså, sa pappa. Ja, välkommen hem då, när firman gått i konkurs. För det gör den ovillkorligen med dig som chef, det hör jag."
En typisk pappa Månsson kommentar, fylld av ironi, men Lotta var omedelbart med i dialogen.
Det finns mycket ironi i Lotta-böckerna och jag är ett levande exempel på att barn inte förstår ironi förrän i 10-årsåldern, i början förstod jag inget alls för att plötsligt en dag i fjärde klass förstå precis.
Jag antar att det var kvinnor som Ester och män som Gerhard som såg till att den ” ironiska generationen” såg dagens ljus.
Heja Ester och pappa Gerhard!!!!!
Text: Maggan Weimar
3 kommentarer:
Även i Ja se Lotta! är pappa Månsson ironisk. (Men här kallas han för Torkel. Det var ju Knatts namn?)
Lotta har gått upp på vinden för att hämta en spark. Det går inte så bra.
- Titta så bra, att jag var uppe efter sparken, sa jag. Nu blev det städat tack vare mig.
Pappa satte hänglåset för dörren, borstade bort damm och spindelväv från kavajen, grep sedan min hand, tryckte den fast och sade:
- Tack, snälla Lotta! Jag kan faktiskt inte säga hur tacksam jag är. Jag har gått miste om ett utmärkt radioprogram, jag har dammat ner hela kostymen och jag har skrubbat skinnet från en knoge - men tacksam är jag.
Vindsepisoden är jätterolig,både hans kommentarer och just att han satt i kostym på kvällen hemma...
Till och med Knatt hade kavaj på sig, för det var där som han förvarade den penna som han lånat av Lotta!
Skicka en kommentar