I ”Skriv upp det, Lotta!” från 1962, berättar Lotta följande:
”Det är nu en gång
så, att ska jag ge mig ut till sjöss, så måste vattnet ligga som en spegel.
Inte den minsta lilla vindfläkt får förekomma, och väderlekstjänsten skall med
hundraprocentig säkerhet ha utlovat vindstilla hela dagen jag är ute. Annars
mår jag så gruvligt illa.”
Tydligt och klart uttryckt eller hur? Men 10 år senare har Ester ändrat på Lotta!
I ” Lotta går till sjöss” från 1972 är Lotta på seglarkurs och har inga som helst problem med sjösjuka, tvärtom!
Där hon sitter i segelbåten och njuter av havet och båtens krängningar, är hon så nöjd med tillvaron att hon börjar sjunga på en melodi som hon inte sjungit sedan hon var liten och därför bara minns refrängen på ” gungeligung, gungeligung, gungeligung osv.
Den annars så hårdföre journalisten Svarten mår så illa att han måste sättas i land och han funderar på om båt är det enda sättet att lämna ön på, han funderar så smått på helikopter!
Tydligt och klart uttryckt eller hur? Men 10 år senare har Ester ändrat på Lotta!
I ” Lotta går till sjöss” från 1972 är Lotta på seglarkurs och har inga som helst problem med sjösjuka, tvärtom!
Där hon sitter i segelbåten och njuter av havet och båtens krängningar, är hon så nöjd med tillvaron att hon börjar sjunga på en melodi som hon inte sjungit sedan hon var liten och därför bara minns refrängen på ” gungeligung, gungeligung, gungeligung osv.
Den annars så hårdföre journalisten Svarten mår så illa att han måste sättas i land och han funderar på om båt är det enda sättet att lämna ön på, han funderar så smått på helikopter!
Stackars Ester, hon nyttjade ju bara författarens
privilegium och ändrade lite allteftersom det passade, hon kunde ju naturligtvis inte veta att ett
helt litterärt sällskap skulle sitta och ventilera Lottas sjötålighet!
Fast jag tror förstås att
Ester skulle blivit aningen smickrad och så skulle hon skrattat väldigt, väldigt
hjärtligt!
Text: Maggan Weimar
3 kommentarer:
Kan känna igen detta från egen horisont. Jag trodde mig vara sjösjuk genom att se en båt på bild, senare visade det sig att jag var en av få som utan vidare klarade stormen i ökända Bornholmsgattet. Så man kan tänka om ifall man släpper rädslan, kanske det som vännen Lotta gjorde?
Vi hade bokcirkel i Göteborg igår. Där sa vi också det att Ester nog skrattar åt oss i sin himmel när hon hör hur vi engagerar oss i hennes böcker och figurer! Upptäcker att vissa personer får annat namn, händelser stämmer inte överens osv.
Okej att vi kanske är nördiga, men vi har roligt. Det är jag övertygad om att Ester också skulle tycka om!
Vi har väldigt, väldigt roligt!!!!
Det skulle Ester ha gillat!!!
Skicka en kommentar