söndag 2 juni 2013

Lotta – en självständig tjej


Något som jag tycker är bra, är när Lotta står på sig gentemot Paul. Trots sina många positiva
egenskaper kan han också visa översittarfasoner. Jag gillar inte när han ser Lotta över axeln och ska bestämma. Ett exempel är Englandsresan som Lotta och Giggi sedan länge har planerat. Meningen är,  att de ska åka direkt efter studenten. Nu råkar det bli så olyckligt att Paul har fått en praktikplats i Frankrike senare under sommaren. Därför har han bjudit in Lotta till sin familjs sommarställe Udden just de veckor då resan till England ska äga rum. Paul rycker handen ur Lottas hand och frågar om Giggi betyder mer för henne än vad han gör. I så fall, säger han, är det bra att hon har gett klart besked. (Toppen Lotta s. 50) Här visar Lotta verkligen vad hon vill. Och det ger resultat. Paul ångrar att han varit en sådan egoist och skriver i ett brev att de ju får en vecka tillsammans i alla fall (Toppen Lotta s 141). Sedan hinner de träffas mer i augusti. Nu slumpar det sig dessutom så väl att Pauls Frankrikevistelse blir uppskjuten. Lotta och han får sina två veckor på Udden (Se Fyndigt Lotta).
 

Men det ska komma mer. I Rena cirkusen Lotta har Lotta, efter sommarjobbet som journalist, beslutat sig för att prova på ett annat yrke. Hon tänker arbeta som sjukvårdsbiträde i Stockholm under en termin (till att börja med) innan hon söker till högskolan. Paul undrar lite surt varför Lotta behöver krångla och vara en sådan hoppjerka. Varken han själv, Giggi eller någon av hennes syskon har ju varit det (Rena cirkusen Lotta s.86). Även här står Lotta fast vid sin åsikt. Det ska visa sig vara konstruktivt för deras förhållande: 

   -Du är bråkig, lättretad och en aning – men bara en aning – långsint. Du har lätt för att missförstå  och tyda saker och ting på ditt eget sätt. Inte som det var menat Du är lite besvärlig så där i största allmänhet……

-Kan du då säga mig, Lotta, fortsatte Paul, varför det nu i flera år bara har funnits denna lilla tjej för mig? Den enda jag vill ha! (Rena cirkusen Lotta s. 159).
Text: Eva Nyström

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker det var rätt åt Paul att Lotta sedan fick halsfluss och åkte hem. Håller med om att han ville uppfostra henne och att det var bra att hon vågade säga ifrån.

Anonym sa...

Det är väl förmodligen tidens tilltal, men jag gillar inte hur Lotta alltid blir "lilla Lotta" i Pauls närvaro, och hur hon inte tycks ha något emot det, tvärtom!
Men det är klart, det är en flickbok, och ska tilltala 12-åringar, och då blir väl språket därefter. När jag läser böckerna som vuxen feminist finns ju en del att anmärka på, men samtidigt är ju Lotta en stark ung tjej som inte är rädd för att säga ifrån.
Rent politiskt tippar jag att författaren stod åt högerhållet, eller vad tror ni?

Eva N-m sa...

Ingen aning. Ester har ju valt att lämna klassproblematik o.dyl åt sidan. Men, ja... hon röstade nog borgerligt om man skulle gissa. Böckerna utger sig överhuvudtaget inte för att vara politiska.

Maggan W sa...

Jag har faktiskt aldrig tänkt på vilken politisk ståndpunkt Ester hade, böckerna beskylldes ju för att vara borgerliga men det gjorde ju all litteratur som inte var skriven utefter ett klassperspektiv på den tiden. Ester hade ju annars ett väldigt patos för miljön det framkommer tydligt framförallt i böckerna från 70 talet.

Lena F sa...

En del av det roliga i böckerna för mig personligen, är just att de är skrivna ur ett så gediget borgerligt klassperpektiv!

Mamma Lisa är hemmafru, inget konstigt på den tiden, men att ha råd att vara det med 4 tonåringar i huset... Många kvinnor var hemma på dagarna, men det betydde sällan att kvinnorna inte arbetade, de delade ut tidningar, tog hand om dagbarn, städade trappor och kontor, tog kvällsskift och nattskift osv. Giggi och Lotta gick ideligen på kondis, bio och gjorde små resor utan att de sommarjobbade... alla fyra barna Månsson skulle självklart ha gymnasieutbildning, inte självklart alls förrän i mitten av 70-talet! Dessförinnan började nog de flesta jobba vid 16 sådär.

Men det handlar ju inte bara om pengar! Jämför språket hos fiskarparet, hos den lille killen som tappade en femma med Lottas familj och deras språk. Jämför namnen - det var Hulda och Hilda för personal,men Veronica och Bernhardina för den egna "klassen".

Ingenting av detta gör på något vis böckerna sämre! Lika lite som jag skulle racka ner på P.G. Wodehouse´böcker på grund av hans val av klassmiljöer! Nej, böckerna är ju roliga, fyndiga och välskrivna, med mycket hjärta i!
Personligen tror jag inte att Ester var särskilt medveten om detta att hon skrev utifrån ett privilegierat klassperspektiv. Lika lite som jag går runt och känner mig privilegierad för att jag inte sitter i rullstol eller är döv, eller att jag ur global synpunkt tillhör överklassen! Min summa av kardemumman är, att en bok inte behöver vara "vänster" för att vara "politisk", utan att den mesta skönlitteratur är politisk - ur en eller annan synpunkt. För min egen del har jag stor glädje av att få läsa om olika miljöer och sammanhang!

Eva N-m sa...

Många intressanta iakttagelser du gjort, Lena. P.G Woodhouse tror jag inte jag har läst. i vilken bok stod det om fiskarparet och killen som tappade en femma? Valet av namn på personer i böckerna har jag skrivit om på gästbokens hemsida en gång. och så skrev jag om föräldrarna att mamman började studera på 70-talet när många kvinnor gick ut på arbetsmarknaden. Men fick hon något jobb? Med en civilingenjör till man hade hon nog råd att vara hemma. Det nämns aldrig något om brist på pengar Däremot har jag reagerat över hur lätt Lotta och Giggi fick extrajobb t.ex i affärer. De råkade bara vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det naturliga hade väl varit att lotta hade jobbat på maskinverken några veckor varje sommar när hon fått in en fot och charmat in sig hos Halsbrännan, men nej. Dit återvände hon aldrig.