Tack, men vi har hört lika bra härifrån, Viveka!

 

I ” Var glad, Lotta!” vet Lotta fortfarande inte om, att det är henne som Paul är kär i och inte i Viveka. Då Viveka, (som till min stora irritation fått heta Monika i denna bok), gör sitt bästa för att fånga Paul har inte Lotta det helt lätt.

I kapitel 20, ” Vad allt får man inte höra” pustar Lotta och Giggi ut på ett konditori efter att varit ute på försäljningsrunda med tidningen ”Camp”. I en alkov bredvid tjejerna är det ett hiskligt kackel, ett gäng med flickor fikar och pratar. Giggi funderar över de också låter så där när det är igång och pratar ett helt gäng, Lotta svarar att de kanske rentav låter värre. Sedan njuter de av sina bakelser under tystnad.  

Då ljuder en klar flickröst över sorlet, en flickröst som frågar Viveka om hon är kär i Paul?

 Viveka svara gäcksamt att, visst intresserar Paul henne, men mer än så kan hon inte säga. En annan flicka flikar då in frågan om det stämmer att Paul är intresserad av en mycket yngre tjej? Viveka svarar lätt överlägset att hon vet att Paul tycker att Lotta är lustig och trevlig, men därifrån att vara förtjust i henne, det låter Viveka vara osagt. Sedan föreslår hon sina vänner att de ska gå.

Lotta, som sitter stel som en staty med gaffeln med bakelsebiten på halvägs till munnen, hugger tag i Giggi och säger i panik att de måste störta!!! Giggi skakar på huvudet, svarar att de inte kommer att hinna samt ger Lotta rådet att ta det lugnt och inte se så helgalen ut. Kan tyckas taskigt av Giggi, men det fungerar, Lotta lugnar sig och börjar tala om ofoget som förekommer på vissa konditorier att man har marsipan i vaniljhjärtan i stället för vaniljkräm och sedan står Viveka bredvid dem. Vivekas annars så självklara säkerhet tycks svikta och hon hälsar på Lotta och säger att det var synd hon inte visste att de var där för i så fall kunde de ju slagit sig ner hos Vivekas gäng och pratat ett tag. Då, ja då, får Lotta in en riktig Giggi-kommentar: ” Tack, säger hon, men vi har hört lika bra härifrån”.

Om du liksom jag är super-irriterad på att Viveka heter Monika i boken, så kan jag berätta att i de senare upplagorna så har hon sitt rätta namn ” Viveka”.

Text:  Maggan Weimar