Hattar och Mössor!

”Vem kom där rakt emot oss? Jämmer…. Jämmer… Jag hörde även Giggi ge till ett litet hest utrop. En strålande fräsch uppenbarelse i halmgult. Med jättestor vit hatt, vita vantar, vita skor. Viveka!” Citatet kommer från Rena karusellen Lotta (s.49). Lotta och Giggi har haft oturen att trilla ner i en kolkällare precis innan mötet med Viveka.  Det slår mig att Lotta aldrig använder hatt förutom när hon föreställer någon annan (se bl.a. Ja se Lotta och Håll masken Lotta). Annars har Lotta oftast basker eller schalett. Hatten tycks utgöra höjden av elegans. Likadant är det då Lotta och Giggi ,försedda med sina påskhattar, plötsligt råkar på Jonas och Gunnel (Lotta är sig lik). Gunnel har en ny korallröd hatt med blått band om. Även i fråga om denna rival verkar hatten vara ett allvarligt hot.

I Mitt i prick Lotta är pappa Gerhards pälsmössa en källa till irritation för resten av familjen.         Han säger att det är äkta bäver, varför han definitivt inte vill ha någon ny. Barnen kallar mössan för ”Råttan” och vägrar att visa sig tillsammans med sin far när han har den på sig. Just i denna bok gästas familjen Månsson av Gerhards engelske kusin William med sonen Bill. Gerhard (iförd den berömda mössan)och Lisa går till stadens årliga sjömansbasar tillsammans med William. Bland besökarna skymtar även farbror Urban med fru Anna-Lisa. Vilka tror ni har hand om auktionen på loppmarknadsföremål? Just det: Lotta och Giggi. Av bara farten auktionerar de ut såväl ”Råttan” som Anna-Lisas scarf och Urbans och Williams hattar. ”Råttan” köps för tre kronor och tjugofem öre av en man som tänker ha den när han skottar snö och hugger ved, medan Williams hatt inbringar hela femtio kronor.  Oturligt nog var det någon som råkade flytta på bordet där allt detta låg. Lotta och Giggi trodde därför att det hörde till loppmarknaden. Men – nog borde Lotta känt igen åtminstone sin pappas pälsmössa?????

Ja, huvudbonader tycks vara ett känsligt kapitel. Pappa hade också en älskad, sliten pälsmössa. Den påstods vara gjord av sälskinn. Under min barndom envisades han dessutom med att bära halmhatt på somrarna som skydd mot solen. Sådana hade bara gamla gubbar, tyckte jag. Jättepinsamt!

Har ni själva haft hatt? På nittiotalet blev det ganska populärt. Jag köpte då en svart bredbrättad herrhatt på Galne Gunnar, som jag kände mig jättetuff i. Exakt när jag slutade bära den minns jag inte. 

Text: Eva Nyström