torsdag 14 januari 2010

Lotta som glädjespridare

Margareta delar med sig av episoder hon minns med skrattet på lur.

Finns det några episoder i Esters böcker som kan få er att börja fnissa på bussen när ni kommer att tänka på dem? Det finns ett antal sådana som dyker upp i min hjärna med jämna mellanrum. "Helvetesmaskinen" (sidan 100) i Det är Lotta förstås! är en sådan. Och julbaket hemma hos Giggis och Lottas klasskamrat Ulla kommer för mig ibland:
"Den sista degklimpen gjorde vi pepparnötter av, men dessförinnan hade Ulla skurit ut den utlovade hästen. Och nog var det väl att Totte var så liten, att han inte begrep så mycket, för det blev en underlig häst. Stor och maffig var den; verkade mer elefant, tyckte vi andra, men Ulla sade, att när hon garnerat den med glasyr, skulle den bli precis lik en häst. Det där skulle Biologi-Firre ha hört! Skillnaden mellan en elefant och en häst är således egentligen bara lite glasyr!" (sidan 114)


I Hejda dig Lotta kan man läsa följande som kan få mig att börja skrocka när någon hjälper mig på med kappan:
"Nu hann jag bara tänka, att "nu ska Lockige Fridolf få se på sjutton...". Så galopperade jag fram, högg tag i rocken och höll upp den. Lockige Fridolf gav mig en häpen blick från sidan, han hade ju blivit totalt överrumplad, stackars karl, mumlade sedan "tack, tack..." stack in sin ena arm i ärmen, så den andra och därefter... Därefter, ja! Lockige Fridolf är lång. Jag är inte så värst lång! För att riktigt kunna hjälpa till höjde jag mig på tå, högg ett bättre tag i rocken och drog den med kraft upp över hans axlar... Men om det nu berodde på, att jag var för stark eller att jag förlorade balansen för att jag stod på tå, alltnog, rocken flög högre upp än vad den skulle och knuffade till hatten på Lockige Fridolfs huvud... Hatten lade sig som ett lock över hans ansikte, själv hamnade jag som en säck på hans rygg!" ( Kapitel 8, sidan 37)


//Margaretha E-H

Texten har tidigare publicerats i gamla bloggen 6/3-08

2 kommentarer:

Lena F sa...

Blåtiran! Vet inte vilken bok, men episoden när Lotta tränar makeup - på ETT öga. Tänker ofta på det när jag själv står vid spegeln. Än så länge har det inte hänt mig, men tankspridd som jag är är det väl bara en tidsfråga.

Anna R sa...

Ja! Det läste jag precis häromdagen. En klasskamrat till mig gjorde något liknande på högstadiet. Men hon hade bara satt ditt eyeliner, ingen ögonskugga. Stressigt från idrotten antar jag. Det är så snopet när man upptäcker sådana saker.