Läser just Ett hjärta åt Kri som är en Esterbok skriven 1960 med väldigt mycket fin julstämning. Kris kamrat Lena är ute och julhandlar med konstnären Joel Grim. Det är sen decembereftermiddag strax före jul och det mörknar ute när Joel tar med Lena till en liten kaffestuga, ett litet hemtrevligt ställe, Bengtas bageri.
”där stannade de framför ett lågt, vitt hus med en förgylld kringla utanför dörren. Bengtas bageri och kaffestuga stod det på en skylt.” ”En doft av nybakat vetebröd och kardemumma slog emot dem när de öppnade dörren. Inne i bageriet var trängseln stor, men inne i det lilla kafferummet fanns det flera bord lediga. I mitten av rummet var ett kaffebord dukat, och över en stor kopparbunke med enris och guldgula vetestrån spred en gammaldags lampa sitt vänliga sken. I ett annat hörn av rummet fanns en liten disk med fat vid fat av hembakade kakor. Och över dem vakade förutom serveringsflickan även en jättestor halmbock. På varje bord stod en tomte.”
I Lottaböckerna finns också flera mysiga kondisbesök beskrivna men inget av dem går upp mot stämningen på Bengtas. Jag skulle också gärna hitta Bengtas i en liten stad vid smågatorna nära hamnen och dricka kaffe strax före jul.
Läs gärna böckerna om Kri, jag kan verkligen rekommendera dem!
Karin Eklöf
........................................................Jag har bara läst en Kri-bok men jag håller med Karin, de är verkligen att rekommendera! Varma, mysiga och jag fick lite Lotta & Giggi-känsla när jag läste den!
/Johanna
4 kommentarer:
Kri-serien är skriven i en helt annan ton än Lotta-böckerna, vilket verkligen bevisar att Ester var en mångsidig författare. Kri-serien är allvarligare och kanske lite mörkare. De är inte som Ester övriga flick-böcker skrivna i första person. Kul Karin att du bloggar om dem.
Har ofta läst om Kri-böckerna i juletid. Tycker nog att de är väl så bra som Lotta-böckerna.
Margaretha
Ja, Kriböckerna är inte lika roliga, man skrattar inte när man läser dem som med Lottaböckerna men de har väldigt mycket annat med härliga tidsmatkörer. Mycket 50-talskänsla i dem.
Åh, så underbart det låter! En kopparbunke med enris och guldgula vetestrån! Det ska jag ha nästa höst, om jag bara kommer ihåg att ta de där vetestråna - här på trakten odlas ingenting, marken är för mager.
Skicka en kommentar