söndag 3 maj 2015

Lotta pratar med Paul i telefon och frågar sig: Vad pratar man om egentligen?


 
Lotta sitter och väntar på ett telefonsamtal som aldrig kommer. Sällen har hon läst läxorna så noga eftersom det inte finns något annat sätt att få utlopp för den nervositet hon känner. Paul ska ringa, och berätta om studentskrivningen som han genomfört eller för all del genomlidigt samma dag. 

Telefonen ringer i ett kör, men det är aldrig till Lotta. Knatts kompisar ringer, Per ringer till Gerd och Håkan ringer till Malin. När det till slut är Paul som ringer, har pappa Gerhard tröttnat rejält på alla samtal som kommit till familjen Månsson denna kväll.
 
Han tar ingen hänsyn till Lottas hyschande utan uttrycker högljutt sitt missnöje med att fråga om det är en telefonstation som han bor på samt lägger till att Lotta inte får tala för länge, eftersom han själv behöver ringa ett samtal.

Lotta försöker tysta honom med att säga att det är Paul, vilket hjälper föga, eftersom pappa då tycker att om Paul är i stan´ så kan han väl komma upp istället för hänga i telefon.
 
Som tur är dyker mamma Lisa upp, förstår snabbt vad saken gäller och tar pappa med sig därifrån. Så ska Lotta prata med Paul och hon vet inte alls vad hon ska säga, utan hon håller mest med när Paul småpratar och skojar om ditten och datten. När Paul till slut säger hej då, så är Lotta tacksam över att samtalet är över, eftersom hon bara tycker att hon fnittrat fånigt i luren. 

Stackars Lotta, hon hade varit så lycklig för att Paul skulle ringa och efteråt kände hon sig bara modstulen och utan självtillit. Men visst har nog nästan alla varit med om att försöka prata lätt och ledigt med någon som man tycker om utan att lyckas. Och framförallt då under tonårstiden. Jag tycker att i detta fall är mobiltelefonerna en välsignelse. Man kan prata någonstans där ingen hör en, och så kan man skicka sms. För man vill inte som Lotta gör, sitta i familjens hall där hela familjen kan höra hur man gör bort sig.

Om du vill läsa så är boken ” Full fart, Lotta! ” från 1965, kapitel 17 som heter just ” Vad pratar man om egentligen…?

Text: Maggan Weimar

Inga kommentarer: