När jag lagom halvdöd stapplade på bussen i morse blev jag med ens helt klarvaken därför att rakt framför mig stod en man som var Lockige Fridolt upp i dagen! Han hade blonda lockar, trenchcoat och en portfölj under armen. Jag fick verkligen lägga band på mig, jag menar jag kunde ju inte i sann Lotta-stil slita upp min mobiltelefon ur fickan ta ett kort och sedan bara publicera detta på bloggen. Fast jag var mycket, mycket nära, det hade ju varit så kul att få visa upp honom för er!
Tänk om han är med på bussen någon annan morgon…
Text och busssresenär: Maggan Weimar
Ps: Jag såg honom aldrig igen...
Ps: Jag såg honom aldrig igen...
3 kommentarer:
Oj vad spännande låter som en historia ur en Lottabok. När jag läste böckerna som tonåring fick jag uppfattningen att Lockige Fridolf var urgammal. Men så jättegammal är han nog inte märker jag när jag läser böckerna som vuxen. Men i tonåren var förstås runt fyrtio år som jag gissar är Lockige Fridolfs rätta ålder väldigt gammalt.
Jag veeet, man tyckte Fridolf var urgammal då :-)
Nu vet jag ju inte var du bor, men där jag jobbar finns en lärare (!) som är väldigt lik Lockige Fridolf. Han ser verkligen ut som en adjunkt från sextiotalet :)
Skicka en kommentar