tisdag 12 maj 2015

Historielektion för Kri och Vimsi år 1958.


I Kri-serien förekommer en historielärare med öknamnet ”Lången”.  Han upplevs som falsk och han och hans ämne är således inte speciellt populära bland eleverna. Lången tycks dock inte fundera så mycket på varför egentligen eleverna gör så dåliga resultat, han avfärdar dem som lata och vid en kollektiv utskällning av klassen, går han hårt åt klassens ljus Per-Lennart. ( se ” Det går över Kri”).  Lången menar det är en stor skam att Per-Lennart, som har toppresultat i alla andra ämnen, kommer att få BC i historia. Per-Lennart försvarar sig med att han läser och läser, men att ingenting av det han läser fastnar och att han tror att han är för dum för historia. På detta svarar Lången endast föraktfullt att så är det inte alls, Per-Lennart kunde ha toppbetyg i historia, det är bara det att han inte ”ids läsa”.    
      
Försöker Ester säga något om pedagogik?  Om en begåvad kille som Per-Lennart säger att ”ingenting fastnar” borde ju Lången fundera över sin undervisning! Varför har så många elever dåligt resultat i just hans ämne?  Hur skulle Lången fungera i dagens skola om han tvingades sitta med förälder och elev och upprätta en utvecklingsplan? Förmodligen var det enklare att vara dålig lärare på 50-talet, man kunde skylla på eleverna.        
                                                                                                                                                      I
Kri-serien finns även lektor Timelius, kallad Tim av eleverna, lärare i svenska och Långens absoluta motsats. Han ser hela människan i eleverna och Ester låter oss ibland ta del av hans reflektioner, som när han funderar över elevernas sociala bakgrund och även påtalar för en annan lärare att Vimsi har det svårt då hennes föräldrar har separerat.  (Se Kri finner en vän).

Fast de som hävdar att eleverna satt som tända ljus i sina bänkar före det flummiga 70-talets skolreformer, kan läsa kapitel 6 i ” det går över Kri” och upptäcka att eleverna tog tillfället i akt även på 50-talet.  Efter sin formidabla utskällning av klassen vänder Lången ryggen till och börjar skriva årtal på svarta tavlan.
Under tiden pustar eleverna ut, Ulla leker med en spegel och försöker sätta en solkatt på en kamrat, Hans fyller i en tipskupong och Vimsi tar fram ett papper med ett räkneproblem, vänder på det och börjar skriva på baksidan. När hon skrivit klart skickar hon pappret vidare till Kri. Dock fladdrar lappen i väg och hamnar på golvet.  När Lången frågar vad det är för papper som Vimsi sprider runt sig, svarar hon att det är ett räkneproblem från matematiken. Lången ber att få se, men som tur är nöjer han sig med att kasta en snabb blick på räkneproblemet, för att sedan fortsätta med att förhöra klassen på historiska årtal. En väldig tur för Vimsi, som på baksidan av pappret med räkneproblemet skrivit följande om Lången:
”En skruttgubbe är han, och en skruttgubbe förblir han. Vet du förresten om att han är kär i Rosen? Han fjäskar för henne så det är rent skrattretande”

 Rosen är en annan lärare, söt, rar och omtyckt av eleverna. Vimsi har dock helt rätt i att Lången är kär i Rosen, läs boken så får ni se!
Text: Maggan Weimar

Inga kommentarer: