torsdag 7 maj 2015

Ägget är hårdkokt men saltet saknas!


Elever har i alla tider tyckt en massa om sina lärare, men få har varit så tanklösa att de skrivit ner vad de tycker!  
Ungefär så, säger Tant Magda till Gits rektor, i ”Kaja och spökbåten”!                                       
Låt oss ta det från början, Git och Kaja är inackorderade på Tranbergska panget där Tant Magda är föreståndare. Git är ny i skolan och då hon är en mycket talangfull tecknare har hon en liten anteckningsbok, där hon dels ritar av lärarna, dels skriver små fyndiga kommentarer om dem. Kul att skriva ner sina första intryck, för att se om de stämmer lite senare på terminen, anförtror hon Kaja.  Kaja är dock övertygad om att Gits anteckningsbok med karikatyrer är rena dynamiten och hon får rätt. Ägget, lärare i historia, fattar misstankar under en lektion där Git är väldigt aktiv medan resten av klassen sover.  När han får se karikatyren av sig själv, mycket likt naturligtvis, med kommentaren ” här har vi ägget, men saltet saknas”, blir han minst sagt ursinnig!

Git kallas till rektorn tillsammans med tant Magda och Ägget yrkar på både anmärkning och sänkt uppförandebetyg. (Att sänkt uppförandebetyg är något förskräckligt är underförstått). Tant Magda lyckas dock klara Git undan med endast anmärkning efter att ha hållit ett lysande försvarstal inför rektorn och Ägget.  Dock får Git höra ett och annat av tant Magda när de lämnat rektorsexpeditionen och efteråt stapplar hon uttröttad och förgråten in på sitt och Kajas rum på Tranbergska panget.  Där har de andra flickorna ordnat med kaffe, bakelser och kanelsnurror som tröst.  De har sett att Git knappt fått ner en bit vid middagen och de vet att man blir hungrig efter sinnesrörelser.  ( Visst är det alldeles för sällan vi använder ordet sinnesrörelser nu för tiden? )       

Vad jag tycker om när Ester beskriver hur de andra flickorna tar hand om Git efter hennes nederlag.  Ingen säger ” vad var det jag sa” eller klankar på henne för att hon varit så oförsiktig. Man har empati och tar hand om, och tröstar den som trasslat till det för sig i Esters böcker.  Ännu en anledning till att hennes böcker är så älskade!


Fast, det finns en sak som jag undrar över i scenen hos rektorn.  Ägget är ”fly förbannad” men rektorn, (för övrigt kallad räkan), säger inte så mycket utan sitter bara och bläddrar i karikatyrboken med handen för munnen, menar Ester att han faktiskt skrattar? 

Och gott folk, varför tycker många av Esters karaktärer så illa om just historia?

Text: Maggan Weimar 

1 kommentar:

Rut sa...

Jag har alltid tolkat det så att rektorn håller för munnen för att dölja att han inte kan låta bli att skratta när han ser teckningarna.
Tycker mig se en parallell med när Rit-Valle visar Lottas teckning på flaggan för Lockige Fridolf i "Lotta är sig lik".