” – Anställning som vad? Frågade pappa, som tog emot samtalet hemma hos mig. Som springpojke eller som verkställande direktör?
– Verkställande direktör, förstås, sa jag. Sitter i en djup fåtölj med fötterna på borden och röker cigarr.
– Jaså, sa pappa. Ja, välkommen hem då, när firman gått i konkurs. För det gör den ovillkorligen med dig som chef, det hör jag."
En typisk pappa Månsson kommentar, fylld av ironi, men Lotta var omedelbart med i dialogen.
Det finns mycket ironi i Lotta-böckerna och jag är ett levande exempel på att barn inte förstår ironi förrän i 10-årsåldern, i början förstod jag inget alls för att plötsligt en dag i fjärde klass förstå precis.
Jag antar att det var kvinnor som Ester och män som Gerhard som såg till att den ” ironiska generationen” såg dagens ljus.
Heja Ester och pappa Gerhard!!!!!
Text: Maggan Weimar
2 kommentarer:
Jag kan inte minnas annat än att jag förstod ironi. Möjligen beroende på att min pappa var en mästare på ironisk och sarkastisk humor. Har känt mig helt frågande när jag läst detta, att barn inte förstår.
Men hur gammal var du Lena? När du förstod ironi menar jag? Sedan beror det förstås på vilken typ av ironi som avses.
Skicka en kommentar