Bokdiskussion om Skriv upp det, Lotta! Håller ni med oss? Minns ni boken? Om ni inte minns, läs!

 

Maggan:
Du har valt boken Karin för att det är en av dina favoriter, jag kan bara hålla med!
Jag som älskar Giggis aningen uppkäftiga sida njuter för fullt i slutet av boken då Lotta och Giggi blir inlåsta i ett omklädningsrum. Giggi förklarar följande för den stilige expediten: " Det är bäst ni gör något åt dörren, det är inte alltid elitgymnaster som blir inlåsta".

 Karin:
Jag gillar väldigt mycket känslan i de första kapitlen. Hemtrevnad med plugg och ”persedelvård”, upptäckten av Frans den 1 i historieboken, en liten spirande känsla för Paul och Lottas vemod i kapitlet ” vad har det tagit åt mig?” När jag var tonåring och egentligen hade slutat läsa barn/ungdomsböcker läste jag alltid de Lottaböcker vi hade hemma, när jag var sjuk. Skriv upp det, Lotta! var en av dem jag oftast läste först.

Maggan:   
Frans 1, det är så kul att så många av oss i ”Sällskapet” inte säger Frans den förste utan just " Frans ett", fniss.

Karin:
Ja, inte var han någon snygging inte, Frans. Jag kommet ihåg att jag trodde jag hittat fel Frans i min historiebok eftersom han enligt Lotta skulle vara så snygg och det var ju inte den Frans jag såg.

Maggan:
Jag fattar fortfarande inte hur Lotta kunde få till att Frans ironiska leende påminde om Pauls?
Men stackars Lotta, då hon öppnar dörren i Papiljotter och vantar i tron att det är Giggi och så är det Paul! Vad gjorde han där förresten?

Karin:
Ja, säg det? Kanske artige, väluppfostrade Paul fick dåligt samvete efter sin kommentar om Lottas kjolfåll som trillat ned. Lottas vantar, ja, ” uttjänta vita vantar” verkar Lotta ha ett förråd av. Vita bomullsvantar hör ju inte till en 14-årings normalutrustning idag. Min mamma hade vita bomullsfingervantar som hon sällan använde och som jag lånade en gång efter att ha smörjt in händerna, precis som Lotta. Det var rätt obekvämt att sova med vantarna så det blev nog bara ett försök.

Maggan:
Jag har också alltid undrat om det där med vantarna och att de var vita? Brukade man ha sådana när man fixade händerna? Fast Lottas våldsamma sjösjuka är en viktig ingrediens i denna bok. Hon är ju så "gruvligt sjösjuk" om inte sjön ligger stilla. Fast i senare böcker åker hon hur mycket båt som helst utan besvär! Fast kapitlen om båtutflykten till Sigtuna är jättebra!

Karin:
Tror vita tunna vantar till kappan eller dräkten hörde till en ”dams” klädsel vår och sommar. Jag gillar också Sigtunaresan. Inlåsningen i tornet är nog en av de bättre ”Lotta och Giggi blir
instängda” berättelserna. Att det är Sigtuna får vi ju inte veta förrän i någon mycket senare bok. Efter utflykten kommer skolavslutningsdagen och jag skrattar alltid högt när jag läser om Knatts telefonsamtal på morgonen, då han blir lurad och i början tror på att rektorn vill att han ska lämna blommor till en lärare nere i aulan. Samma dag har Lotta och Giggi sina filosofiska
funderingar om huruvida ögonens färg säger något om en människas karaktär. Är brunögda falskare än blåögda? På senare år när jag läst boken har jag tänkt att det märks att det är en äldre bok. Man skulle inte kunna skriva så idag tror jag.

Maggan:
Visst är det så att mamma Lisa hjälper Lotta när Knatt låter kompisen busringa till henne? Lotta säger efteråt att syskonen lurade henne trots att de hade blå ögon alla tre. Jag hade en kompis med bruna ögon som läste Skriv upp det! som första Lotta-bok. Hon fortsatte inte läsa just pga. Lottas åsikter om
bruna ögon. Naturligtvis hade man inte kunnat skriva så här idag, men Lotta får ju inte medhåll när hon menar att blåögda är mindre falska än brunögda. Jag undrar hur Ester kom på iden att låta Lotta ha denna fördom?

Karin:
Det framställs ju inte alls som en fördom mer som en av Lottas åsikter. Kanske så Ester såg på det själv, inte att hon ville beskriva Lotta som fördomsfull. Enkelt och utan att själv anstränga sig får Lotta sen sitt första sommarjobb på sin pappas kontor. Jag gillar texterna på de välgörenhetsmärken Lotta
 klistrar på breven på kontoret t.ex. "Sakta väder för ock skeppet i hamn."

Maggan:
Nä, du har rätt, fördom är i det här fallet ett för starkt ord. Jag älskar beskrivningen av Lottas första sommarjobb på Maskinverken. Gillar fröken Klang, tror att hennes roll egentligen var mycket viktigare för företaget än alla ingenjörer. Hon hade förmodligen dåligt betalt men var oumbärlig för att alla trådar skulle hålla samman.

Karin:
Ja, säkert. Vad hade världen varit utan alla fröken Klangar som styrt upp näringslivet. I den här boken är det väl första gången som Lotta genom artigt uppförande mot äldre gör så att Maskinverken gör goda affärer. Man anar Ester bakom detta och budskapet att man ska vara artig och trevlig.
Boken slutar med att Lotta, Giggi och deras mammor är på väg med tåg till Köpenhamn. Lotta önskar att tiden ska stå stilla ett litet, litet tag medan hungriga Giggi längtar efter lunchen. När de upptäcker detta nickar Giggi förnumstigt och säger Det är nog bäst som det är…
Det kan hon ju ha rätt i.

Text: Karin Eklöf & Maggan Weimar