måndag 29 december 2014

Hatkärlek till en årstid.


Susanne hade gått fram till fönstret och såg drömmande ut i den månbelysta trädgården.

  -”……………Gud vad det är vackert ute i trädgården.  Kom och titta, Lotta! Det ser ut som om          vartenda träd och varenda buske vore gjorda av silver och kristall.” Det skall ingen kunna säga om mig att jag försummar att se något som är vackert, och jag skulle absolut titta på Susannes trädgård i silver och kristall.” (Rena mörkret Lotta, s 123) 

Här befinner sig Lotta och Susanne hemma hos Mats familj för att fira nyår. Vid tolvslaget har de smugit sig upp till det så kallade Spökrummet på husets vind. Lottas nyfikenhet kommer strax att leda till ett dramatiskt händelseförlopp. Någon tid till att njuta av skönheten i den vintriga utsikten får hon inte. Och – när ni tänker på Lotta, är det inte främst kärleken till sommaren ni förknippar henne med? Visst, julen är också viktig, men kyla och snö tillhör inte hennes största passioner. Ett stilla snöfall kan hon uppskatta, men annars tycks snön mest vara i vägen. I Lotta går till sjöss stretar Lotta och Giggi på i besvärligt vinterväder, kånkandes på sina stora sjökort efter navigationskursen. I Toppen Lotta handlar det om en bilfärd i snöstorm tillsammans med Giggi och Kajsa.

Jag tror ändå att det bor en liten vinterälskare någonstans inne i Lotta. Det gör det i mig också, tvärtemot vad jag ibland ger uttryck för.  Egentligen är det inte snön som jag har någonting emot utan snarare kylan. 5-10 minusgrader kan jag tycka är lagom. Och Lotta kallar sig faktiskt för Rosie Winter när hon ska lura Paul att hon är någon annan (Ja se Lotta). I samma bok finns en av Lottaböckernas klassiker när det kommer till vinterskildringar. Jag tänker givetvis på sparkfärden hem från Gammeltuna när Lotta, Giggi och klasskamraten Britt missat bussen.

Polstjärnan gnistrade kall och klar som en diamant på mörkblå sammet och vintergatan drog som vanligt sitt frostiga stråk över himlavalvet. Då och då föll en lätt sky av snö ned från någon trädgren och längst inifrån skogen hördes som en djup orgelton när vinden sakta strök fram mellan de höga furorna.(  Ja se Lotta s. 144)
Spanandes  efter  Cassiopeja märker inte trion att sparken ger sig iväg. Flickorna faller ihop i en hög. Då får Giggi plötsligt syn på stjärnbilden.
Tänk att tre tonårstjejer 1959 vågade åka spark ensamma genom en mörk skog! 

Text: Eva Nyström

8 kommentarer:

Anne Marie sa...

har du tänkt på att Ester ofta använder liknande händelser i olika böcker?
I Ett hjärta åt Kri hämtar Toffe Lena vid stationen och skjutsar henne hem på en spark. Hon berättar mycket livfullt om en soaré som de skall arrangera. Stackars Toffe som är kär i Lena tittar mer på henne än på vägen och sparken välter ned i diket.

em sa...

Anne Marie, förmodligen därför att Ester själv upplevde en sparkavåkning i sin ungdom.

Anonym sa...

Tror att alla författare varit med om de händelser de beskriver och att de kan konsten att väva in händelserna i sina böcker.

Saga sa...

Som varande författare, kan jag garantera att mitt liv är betydligt tamare och mer händelselöst, än någon av mina litterära personers. Det skulle inte bli några böcker om jag vore hänvisad till händelser i mitt liv.

Anne Marie sa...

Det har gått en intressant serie i TV som handlar om Astrid Lindgren. Där kommer det fram att hon använder namn på personer i sin närhet när hon döper sina bokfigurer. Hon omvandlar sin svåra sorg till händelser i sina böcker så att barn kan få tröst inför döden. Och hon skriver om sin barndom som var rena idyllen.

znogge sa...

Jag tror att flickor tillsammans vågat mer än vd vi tror :-)

Gott nytt år alla Lottafantaster!

Maggan W sa...

Det sägs ofta att "det aldrig är försent att få en lycklig barndom". Tror det stämmer...

Anonym sa...

Kan inte riktigt släppa det där att Lotta ofta är så "damig" på bokomslagen. När jag läste dem föreställde jag mig inte riktigt en jämnårig tonårstjej.