Under ett par år åkte jag varje morgon med buss, förbi huset där Ester bodde.Om jag fick en bra plats i bussen, kunde jag ostört försvinna in i min egen värld och för min inre syn se Lotta och Giggi på väg till skolan.
Jag är ingen morgonmänniska, vi är lika där Lotta och jag, men varje gång jag såg huset och tänkte på Ester, Lotta, Giggi och alla de andra, blev jag alltid på så väldigt bra humör.
Jag är ingen morgonmänniska, vi är lika där Lotta och jag, men varje gång jag såg huset och tänkte på Ester, Lotta, Giggi och alla de andra, blev jag alltid på så väldigt bra humör.
Och viktigaste av allt - det fick mig att koppla på humorn och se min omgivning med skojfriska ögon…
Jag saknar därför ganska ofta den där bussresan förbi Esters hus.
Maggan Weimar
3 kommentarer:
Roligt att veta! Läser bloggen troget. Roligt att se att vi är så många som gillar Lotta!
Kolla google maps. Där finns bild på huset.
Roligt med en trogen läsare tycker både Eva och jag. Tack Annica :-)
Skicka en kommentar