På morgonen tar Giggi fram en spegel för att kolla om hon blivit gråhårig och jag förstår henne precis. Lotta och Giggi är ensamma i Rönnvik, det blir åskväder och tjejerna försöker glömma skräcken inför vädrets makter bla. genom att dansa och lyssna på radio. När åskan äntligen upphört blir tjejerna väckta av hammarslag i berget...
Vare sig man är mörkrädd eller ej så är kapitel 4 en fantastisk studie i mörkrädsla som är väldigt roligt skrivet!
Någon som vet om Ester var mörkrädd?
Maggan Weimar
2 kommentarer:
Håller med, man blir mörkrädd bara av att läsa om deras natt ensamma i stugan!
Ha ha, har inte en susning! Minns själv mest när Lotta strödde askan över trädgårdslandet och trodde att det brann. Eller när hon kastade kaffesumpen i huvudet på Lockige Fridolf!
Skicka en kommentar