söndag 12 maj 2013

Påskkyckling- incidenten - En humorklassiker!


 

Som inbiten Lotta-boksfantast förstår man omedelbart att jag syftar på de första två kapitlen i ”Vilken tur, Lotta!”. Det är precis i början av sommarlovet Paul och Lotta är ute och går på stan. Eftersom Paul ville träffa Lotta redan klockan 10, hann hon inte stryka sin vita blus utan valde en gul blus istället till sin gröna kjol. Naturligtvis så möter de Viveka som enligt Lotta är ” förkrossande flott”.
Paul utrycker sin beundran för Vivekas uppenbarelse genom att säga att  hon trots allt är förbaskat snygg.  Lotta tar inte detta alls bra, utan svarar lite härsket, att visst är hon väl det, ser lite mallig ut bara och så lägger hon till, att det är ju inte så svårt att se snygg ut när man får drösvis med pengar.

Nu borde Paul hållit tyst, men det gör han inte, utan säger att ”det ska smak till också, inte bara pengar”. Lotta svarar med ett kort skratt, att smak det har hon med. Här borde Paul också knipit käft men det gör han inte, utan säger: ” I så fall, lilla Lotta, varför har du då den där gula blusen till den gröna kjolen? Du ser ut som en påskkyckling.”

Så brakar det loss kring det unga paret igen. Lotta blir ursinnig och ledsen. Säger till Paul att han naturligtvis inte ska behöva dra omkring på stan´ tillsammans med en påskkyckling, i synnerhet inte när det inte alls är påsk. Därefter tar hon tillfället i flykten och hoppar upp på en buss och åker ifrån Paul. Hon har dock inga pengar utan blir avvisad vid nästa hållplats. Hon vandrar in i stadsparken och sätter sig hos änderna och gråter. Om du inte läst de här kapitlen på länge så gör det!  Texten är otroligt humoristiskt skriven, när Lotta med stor dramatik beskriver sitt krossade hjärta, hur hon gråter hos änderna och funderar på att äta de halva bullar som ligger i dammen, men konstaterar att det skulle se underligt ut.

Och jag förstår verkligen  varför Lottas mamma och Giggi  inte riktigt kan vara så medlidsamma som Lotta skulle velat!
Det hela blir liksom lite för mycket. Paul och Lotta blir ju osams om någonting mest hela tiden. Lisa säger åt Lotta att ge katten i Paul och läsa lite i stället och när Giggi ringer dagen därpå märker hon genast att Lotta är moloken. Då Lotta berättar vad som hänt skrattar Giggi rått,(enligt Lotta alltså), och så fäller hon en av sina Giggi-kommentarer: ”Påskkyckling! Jag förstår att du påminde om det”.

Text: Maggan Weimar

 

1 kommentar:

Lena F sa...

På kornet, som vanligt Maggan! Och extra lustigt för mig, som nyss skulle på någon mindre festlighet och bestämde mig för gröna långbyxor och gul, nåja, åt senapshållet, topp. Givetvis tänkte jag på denna episod då! Lottaböckerna lämnar en aldrig...