"Susanne hade gått fram till fönstret och såg drömmande ut i den månbelysta trädgården.
-”……………Gud vad
det är vackert ute i trädgården. Kom och
titta, Lotta! Det ser ut som om vartenda träd och varenda buske vore gjorda
av silver och kristall.”
Det skall ingen
kunna säga om mig att jag försummar att se något som är vackert, och jag skulle absolut
titta på Susannes trädgård i silver och kristall.” (Rena mörkret Lotta, s
123)
Här befinner sig Lotta och Susanne hemma hos Mats familj för
att fira nyår. Vid tolvslaget har de smugit sig upp till det så kallade
Spökrummet på husets vind. Lottas nyfikenhet kommer strax att leda till ett
dramatiskt händelseförlopp. Någon tid till att njuta av skönheten i den
vintriga utsikten får hon inte. Och – när ni tänker på Lotta, är det inte
främst kärleken till sommaren ni förknippar henne med? Visst, julen är också
viktig, men kyla och snö tillhör inte hennes största passioner. Ett stilla
snöfall kan hon uppskatta, men annars tycks snön mest vara i vägen. I Lotta går till sjöss stretar Lotta och Giggi på i besvärligt vinterväder,
kånkandes på sina stora sjökort efter navigationskursen. I Toppen Lotta handlar det om en bilfärd i snöstorm tillsammans med
Giggi och Kajsa.
Jag tror ändå att det bor en liten vinterälskare någonstans
inne i Lotta. Det gör det i mig också, tvärtemot vad jag ibland ger uttryck
för. Egentligen är det inte snön som jag
har någonting emot utan snarare kylan. 5-10 minusgrader kan jag tycka är lagom.
Och Lotta kallar sig faktiskt för Rosie Winter när hon ska lura Paul att hon är
någon annan (Ja se Lotta). I samma
bok finns en av Lottaböckernas klassiker när det kommer till vinterskildringar.
Jag tänker givetvis på sparkfärden hem från Gammeltuna när Lotta, Giggi och
klasskamraten Britt missat bussen.
"Polstjärnan
gnistrade kall och klar som en diamant på mörkblå sammet och vintergatan drog som vanligt sitt
frostiga stråk över himlavalvet. Då och då föll en lätt sky av snö ned från
någon trädgren och längst
inifrån skogen hördes som en djup orgelton när vinden sakta strök fram mellan de höga
furorna."( Ja se Lotta s. 144)
Spanandes efter Cassiopeja märker inte trion att sparken ger
sig iväg. Flickorna faller ihop i en hög. Då får Giggi plötsligt syn på stjärnbilden.
Tänk att tre tonårstjejer 1959 vågade åka spark ensamma
genom en mörk skog!
Text: Eva Nyström
1 kommentar:
bbb
Skicka en kommentar