måndag 17 december 2012

Hatkärlek till en årstid!



"Susanne hade gått fram till fönstret och såg drömmande ut i den månbelysta trädgården.

     -”……………Gud vad det är vackert ute i trädgården.  Kom och titta, Lotta! Det ser ut som om vartenda träd och varenda buske vore gjorda av silver och kristall.”
Det skall ingen kunna säga om mig att jag försummar att se något som är vackert, och jag skulle absolut titta på Susannes trädgård i silver och kristall.” (Rena mörkret Lotta, s 123) 

Här befinner sig Lotta och Susanne hemma hos Mats familj för att fira nyår. Vid tolvslaget har de smugit sig upp till det så kallade Spökrummet på husets vind. Lottas nyfikenhet kommer strax att leda till ett dramatiskt händelseförlopp. Någon tid till att njuta av skönheten i den vintriga utsikten får hon inte. Och – när ni tänker på Lotta, är det inte främst kärleken till sommaren ni förknippar henne med? Visst, julen är också viktig, men kyla och snö tillhör inte hennes största passioner. Ett stilla snöfall kan hon uppskatta, men annars tycks snön mest vara i vägen. I Lotta går till sjöss stretar Lotta och Giggi på i besvärligt vinterväder, kånkandes på sina stora sjökort efter navigationskursen. I Toppen Lotta handlar det om en bilfärd i snöstorm tillsammans med Giggi och Kajsa.

Jag tror ändå att det bor en liten vinterälskare någonstans inne i Lotta. Det gör det i mig också, tvärtemot vad jag ibland ger uttryck för.  Egentligen är det inte snön som jag har någonting emot utan snarare kylan. 5-10 minusgrader kan jag tycka är lagom. Och Lotta kallar sig faktiskt för Rosie Winter när hon ska lura Paul att hon är någon annan (Ja se Lotta). I samma bok finns en av Lottaböckernas klassiker när det kommer till vinterskildringar. Jag tänker givetvis på sparkfärden hem från Gammeltuna när Lotta, Giggi och klasskamraten Britt missat bussen.

 "Polstjärnan gnistrade kall och klar som en diamant på mörkblå sammet och vintergatan drog som vanligt sitt frostiga stråk över himlavalvet. Då och då föll en lätt sky av snö ned från någon trädgren och längst inifrån skogen hördes som en djup orgelton när vinden sakta strök fram mellan de höga furorna."(  Ja se Lotta s. 144)

Spanandes  efter  Cassiopeja märker inte trion att sparken ger sig iväg. Flickorna faller ihop i en hög. Då får Giggi plötsligt syn på stjärnbilden.

Tänk att tre tonårstjejer 1959 vågade åka spark ensamma genom en mörk skog! 
Text: Eva Nyström