fredag 23 november 2012

Ingela känner sig som en ” mörkrädd kyckling”, i solisten ”Sämst i klassen” från 1958.


 
Ingela går fjärde året i realskolan, med siktet ställt på att läsa fram till en studentexamen. 
Det är bara det att hon avskyr skolarbetet och trots hårt plugg, misslyckas hon gång på gång. Hon jämför sig med sina äldre bröder som visserligen får plugga hårt, men som också får lön för mödan i form av bra betyg.  Ingela blir alltmer missmodig och ledsen.  Hon och hennes tidigare bästa vän har glidit ifrån varandra, och Ingela känner sig ensam och misslyckad. Hon har dock bra stöd hos sin stora familj och hon kommer till klarhet både med vad hon vill göra och vad hon inte vill göra.

Jag tycker att ” sämst i klassen” är en ömsint skildring av hur vilsen en tonåring kan känna sig.        Jag tycker också väldigt mycket om Esters sympatiska skildring av de vuxna i boken.  Bäst är Ingelas pappa som vid ett tillfälle kommer till insikt om att, trots att han inte trott sig vara en ärans gammal perukstock, så är han just det!   

Vidare avskydde jag hemkunskap när jag gick i skolan och den erfarenheten delar jag med Ingela som avskyr ”skolkök”.  Kan Ester också haft den erfarenheten? Jag uppskattar till fullo den elaka skildringen av skolkökslärarinnan Burkas i kapitel fem som heter ”peppar, peppar, salt…”  Den lilla satta skolkökslärarinnan klagar på elevernas sätt att skala både potatis och äpplen.  Burkas anser att det är en ren nationalekonomisk förlust att Ingela och en kamrat skalar så tjockt att alldeles för mycket av potatisen/äpplet hamnar i avfallet.  ”Skala tunt” ryter skolkökslärarinnan, ”Har ni då inte det minsta sinne för sparsamhet i denna klass?”

Sist men inte minst bör jag kanske nämna ”Stora skramlet” . Stora skramlet är en väckarklocka som förutom att föra ett hiskeligt oljud när Ingela och hennes syskon ska gå upp, bidrar till att Ingela träffar en pojke som hon både tycker om och kan prata med.
 
Text: Maggan Weimar

 

 

 

6 kommentarer:

KarinE sa...

Kul att du skriver om en av "solitärerna". De är böcker jag verkligen gillar och Sämst i klassen är en fin liten bok.

Eva n-m sa...

jag undrar hur ni får tag i dessa "udda" böcker. Antikvariaten har bara Lotta. har ni haft turen att hitta dem på Myrorna och loppisar eller betalar ni dyrt på auktionssajter?

Rut sa...

Man behöver inte nödvändigtvis betala dyrt bara för att det är en auktionssajt.
Jag har sett många av Esters böcker som förblir osålda auktionstiden ut på Tradera med måttliga uropspriser mellan 10 och 25 kr.
Just nu finns en Sämst i klassen med utropspris 24:-.

Anne Marie sa...

När jag var ung visste jag inte ens om att Ester skrivit dessa solitärer. Jag hade bara läst böckerna om Lotta och Kri ända tills jag blev medlem i sällskapet. Då började jag köpa alla böcker som jag inte redan hade, dels på tradera och även på olika antikavariat. Portokostnaden var oftast högre än vad själva boken kostade.
De böcker som skrevs på 50-talet är absolut de bästa!

Maggan W sa...

Jag håller med dig Anne Marie, Ester 50-tals böcker är oerhört bra!

Kerstin sa...

Det är en helt annan ton i de tidiga Lotta-böckerna och även i Kri och Kaja. När Lotta börjar närma sig vuxen ålder och särskilt när hon har gift sig med Paul tycker jag att hon känns väldigt medelålders.