I Kri-serien
förekommer en historielärare med öknamnet ”Lången”. Han upplevs som falsk och han och hans ämne är
således inte speciellt populära bland eleverna. Lången tycks dock inte fundera
så mycket på varför egentligen eleverna gör så dåliga resultat, han avfärdar
dem som lata och vid en kollektiv utskällning av klassen, går han hårt åt
klassens ljus Per-Lennart. ( se ” Det går över Kri”). Lången menar det är en stor skam att Per-Lennart, som har toppresultat i
alla andra ämnen, kommer att få BC i historia. Per-Lennart försvarar sig med
att han läser och läser, men att ingenting av det han läser fastnar och att han
tror att han är för dum för historia. På detta svarar Lången endast föraktfullt
att så är det inte alls, Per-Lennart kunde ha toppbetyg i historia, det är bara
det att han inte ”ids läsa”. Försöker
Ester säga något om pedagogik? Om en
begåvad kille som Per-Lennart säger att ”ingenting fastnar” borde ju Lången
fundera över sin undervisning! Varför har så många elever dåligt resultat i
just hans ämne? Hur skulle Lången
fungera i dagens skola om han tvingades sitta med förälder och elev och
upprätta en utvecklingsplan? Förmodligen var det enklare att vara dålig lärare
på 50-talet, man kunde skylla på eleverna. I
Kri-serien finns även lektor Timelius, kallad Tim av eleverna, lärare i svenska
och Långens absoluta motsats. Han ser hela människan i eleverna och Ester låter
oss ibland ta del av hans reflektioner, som när han funderar över elevernas
sociala bakgrund och även påtalar för en annan lärare att Vimsi har det svårt
då hennes föräldrar har separerat. (Se
Kri finner en vän).
Fast de som hävdar att eleverna satt som tända ljus i sina
bänkar före det flummiga 70-talets skolreformer, kan läsa kapitel 6 i ” det går
över Kri” och upptäcka att eleverna tog tillfället i akt även på 50-talet. Efter sin formidabla utskällning av klassen vänder
Lången ryggen till och börjar skriva årtal på svarta tavlan. Under tiden pustar
eleverna ut, Ulla leker med en spegel och försöker sätta en solkatt på en
kamrat, Hans fyller i en tipskupong och Vimsi tar fram ett papper med ett
räkneproblem, vänder på det och börjar skriva på baksidan. När hon skrivit
klart skickar hon pappret vidare till Kri. Dock fladdrar lappen i väg och
hamnar på golvet. När Lången frågar vad
det är för papper som Vimsi sprider runt sig, svarar hon att det är ett
räkneproblem från matematiken. Lången ber att få se, men som tur är nöjer han
sig med att kasta en snabb blick på räkneproblemet, för att sedan fortsätta med
att förhöra klassen på historiska årtal. En väldig tur för Vimsi, som på
baksidan av pappret med räkneproblemet skrivit följande om Lången:
”En skruttgubbe är han, och en skruttgubbe förblir han. Vet
du förresten om att han är kär i Rosen? Han fjäskar för henne så det är rent
skrattretande”
Rosen är en annan
lärare, söt, rar och omtyckt av eleverna.
Vimsi har dock helt rätt i att Lången är kär i Rosen, läs boken så får
ni se!
Text: Maggan Weimar
1 kommentar:
Tog fram Sämst i klassen och läste efter förra inlägget.
Där är de små barnen minsann inte snälla mot Sopproten som är vikarie i kristendom och tyska. Ingela tycker synd om honom. Hon tror att han är hemskt rar, för han har så gränslöst snälla ögon. En dag när han kom in i klassrummet hade de mest högröstade eleverna lagt en bukett "blommor" på katedern - en knippe torra kvistar inlindade i silkespapper.
När Sopproten avslutat lektionen skällde Ingela ut sina kamrater efter noter.
Nästa dag får han en fin bukett tulpaner och klassens bråkmakare ber om ursäkt!
Efter den händelsen hade den vikarien inga problem i den klassen.
Ingela berömmmer sina kamrater för att de gjort något bra. Sedan går hela gruppen på konditori för att fira dagen.
Skicka en kommentar