fredag 30 november 2012

Första halkan är här, någon som lekt skalbagge ännu?



Lockige Fridolf halkar omkull och leker därmed skalbagge som Ester väljer att beskriva situationen i ”Mitt i prick, Lotta!” från 1971. Det är årets första blixthalka och folk hasar sig fram med stor försiktighet, eftersom man ännu inte hunnit sanda. Så även Fridolf, men strax före skolporten blir han övermodig, tar ett par snabba kliv, halkar och hamnar ”platt som en flundra” på marken. Lotta, vars hjärta alltid blöder för Fridolf skyndar fram, slänger ifrån sig sin bag och sträcker fram båda sina händer mot Lockige Fridolf, som med en blick full av tacksamhet fattar tag i henne. Men som vanligt blir det inte riktigt som Lotta eller för all del Lockige Fridolf tänkt sig.

Lockige Fridolf är mycket tyngre än Lotta och därför kan hon inte dra upp honom utan hamnar istället bredvid honom på den glashala marken. ( Man får ändå vara tacksam för att hon inte hamnade på honom). Giggi rycker in, men som sagt det är väldigt, väldigt halt… Upp kommer ingen av de tre och spridda fniss börjar höras på skolgården. Ingen kommer till deras hjälp, men Lotta konstaterar att det är bra eftersom annars halva skolan legat på marken och krälat. Det blir Mick reder upp situationen, genom att hämta sand och därefter ge samtliga skalbaggar en hjälpande hand.  

Förutom ovanstående episod innehåller Kapitel 6,” Faller en, faller två, faller alla…” en lysande beskrivning om hur livet beter sig en morgon då det regnat och därefter fryst på.  Läs o njut!

Text: Maggan Weimar

5 kommentarer:

Anne Marie sa...

Nix, inga sådana vurpor ännu. Däremot har det varit snöyra. Tänkte då på Lotta och Giggi som gick vilse och hamnade hos Linn Arki.
Flera år senare var Lotta och Peg ute och gick vilse i vinterlandskapet när de letade efter Sigrid Grimsdotter.

Annica sa...

Så kul att läsa vad andra Lottaläsare tycker och tänker.
I mitt i prick strular det till sej ordentligt mellan Lotta och Paul.Men som i sagorna slutar allting lyckligt.Menar absolut inte något negativt.Skönt att läsa om sina kära Lottaböcker då allt ändå brukar sluta väl för Lotta.
Ja kanske allt inte var bättre förr.Ester var kanske också nostalgisk då hon skrev och tänkte på sin egen ungdom.Visst kan tiden då man var riktigt ung som Lotta kännas väldigt lycklig då man ännu hade hela livet framför sej.Nej nu blir jag sentimental..

Margareta Boman sa...

Du skriver så roligt Maggan, att jag sitter här och skrattar högt.

Margareta B

Irene sa...

Ljuvligt roliga "Ja, se Lotta" är smockad med mysiga vinterbilder samtidigt som den är humoristisk och dråplig.Den underbara utflykten med spark och matsäck till Gammaltuna är laddad av vinterväder och stjärnspäckade vinterskyar.
"Ja, se Lotta" har även den drastiska skrammel och bång-scenen när Lotta vänder familjens vindsförråd upp och ner på jakt efter en sparkstötting. Än idag, efter ett tiotal omläsningar, skrattar jag högt när hela familjen ramlar in på vinden efter att ha skrämts av Lottas buller däruppe.
Maskeraden som Rosie Vinter (obs!namnet) alias Lotta, och det faktum att Paul går i den fällan är osannolikt, men typiskt för de tidiga, vassa och humoristiskt osemtimentala, böckerna som jag tycker bäst om.
God Jul, sällskapet!

Maggan W sa...

Tack Margareta :-)