I ”Skriv upp det, Lotta!” är skolan på båtutflykt till en
liten stad, som inom sällskapet sägs vara Sigtuna. I alla fall blir Lotta och
Giggi inlåsta i ett torn och håller på att missa båten hem. De försöker förtvivlat ropa på Knatt, som visserligen
hör deras rop men inte riktigt kan reda ut varifrån ropen kommer. I panik river därför tjejerna av sig sina
underkjolar och vinkar som besatta med dessa.
När Lockige Fridolf, behörig torn-vaktmästare samt Knatt äntligen
kan släppa ut Lotta och Giggi, frågar Fridolf Knatt hur han fick syn på tjejerna
där högt uppe i tornet. Denna fråga får
Lotta och Giggi att hålla andan av fasa, men Knatt svarar oberört att flickorna
ropade högt och vinkade med sina scarves. Lotta undrar om Knatt är okunnig
eller bussig, hon är dock oerhört lättad över att Fridolf inte förstått att det
var just underkjolarna som de vinkat med. Personligen så tror jag att Knatt
mycket väl visste om att de vinkade med underkjolarna, jag menar har hade ju
tre systrar så han bör ha haft en viss kunskap om damers underkläder.
Men att underkjolar kunde vara ett så känsligt kapitel på
60-talet? Fast om vi tänker så här kanske, om jag i dag år 2012, fastnat i det
där tornet och eftersom jag knappast haft underkjol på mig och därför istället
tvingats vinka med en behå eller rentav ett par trosor, så hade jag nog också
varit lättad om min bror hittat på att jag vinkat med ….ja vad då?
Text: Maggan Weimar
3 kommentarer:
I vilken bok är det som en av Lottas systrar (Malin?) berättar att resåren hade gått söder i hennes underkjol så att den rasade ner på gatan och hon fick kliva ur den, plocka upp och stoppa ner i väskan? Alltihopa skedde mitt framför en kioskkö om jag kommer ihåg rätt.
Systern berättade som tröst för Lotta som var bekymrad för något annat hon råkat ut för och tyckte var förargligt.
Men är det inte just i den här boken?
På sidan 35 i boken "Skriv upp det, Lotta!" uppmuntrar Malin Lotta med att berätta hur resårbandet gått av och taftunderkjolen gled av henne - fem meter från tidningskiosken där det stod tio personer i kö.
Varför behövde Lotta muntras upp? Jo, det var när hon ovetande vem som ringde på dörren öppnat trots att hon stod där "med ansiktet skinande av en fet hudkräm, med huvudet fullt av papiljotter, med flottiga vantar på händerna och klädd i en gammal urblekt, förfärlig bomullsklänning..."
Vem kom? Paul, förstås!
Skicka en kommentar