Två av Lottavärldens kändaste doldisar

Tant Bernhardina har ett gästfritt hem.  Hon tycker om ungdomar och har ofta inackorderingar.
Två av dem är systrarna Agneta och Karin. Dessa är kusiner med Paul och de bor hos Bernhardina och Augusta under hela sin skoltid. Varför det, kan man fråga sig? Har de inget hem eller bor deras familj långt ute på landet? Agneta och Karin förekommer i ganska många böcker utan att vi egentligen lägger märke till dem. De är nästan ett slags inventarier.  Deras namn nämns alltid tillsammans, vilket heller inte bidrar till att vi lär känna dem som individer.

Trots sin relativt anonyma tillvaro spelar de en betydande roll för handlingen. Det är ju dessa tjejer som tar med sig en viss kamrat till ett släktkalas, till stor skada för Lotta men till lika stor nytta för berättelsen (se Hejda dig, Lotta). De ångrar nog att de förde in Viveka i kretsen runt Paul. Alltid står de på Lottas sida och är måna om att hålla henne uppdaterad om vad rivalen gör. Samtidigt känner de sig tvungna att vara lojala mot Viveka som inte tycks ha så många riktiga vänner.

I Vilken vals Lotta kommer Knatts blivande fru Anneli in i bilden, delvis med Agneta och Karins hjälp. Det verkar som att hon också tillhör en gren av släkten, men eftersom hon främst är kompis med systrarna vill jag ge dem äran.

Hinner dessa ständiga medlare ha något eget liv? Till slut händer det faktiskt någonting. I Det ordnar sig Lotta är Karin ledsen över att en pojkvän har brutit med henne. Tur att Lotta och tant Bernhardina finns i det läget. Tillsammans ser de till att Knut (Gerhards nye assistent på Maskinverken) bjuds till trettondagspartyt och därigenom kommer i Karins väg. När Lotta ser dem dansa tillsammans konstaterar hon att Karin är lika glad som i gamla tider. Knut tinar också upp. Han är inte längre den stöddige unge man som några veckor tidigare stred om att köpa samma julgran som Lotta. Som bokens titel antyder så ordnar det sig för alla i Lottas gäng; slutligen alltså även för Karin. Men – Agneta? Hur gick det för henne?

Text:  Eva Nyström