tisdag 31 januari 2012

Att ta sig ner från ett väntskjulstak graciöst är inte lätt!



 I ” festligt, Lotta!” är Lotta och Giggi på väg att ta bussen ut till Hörveln och traska i skogen. ( Jag har ingen aning var Hörveln ligger, men platsen dyker upp då och då i böckerna). När de står och väntar på bussen upptäcker Lotta en kattunge på väntskjulets tak. ( Tänk att busskur hette väntskjul 1969). Som tur var stod en stege uppställd mot skjulet på baksidan, varför Lotta lätt kunde klättra upp och lyfta ner kattungen till dess väntande oroliga mamma. 
Men,detta är en Lotta-bok, så naturligtvis har någon hunnit ta bort stegen då hon ska ner. Eftersom det är ett gammalt väntskjul är det för högt för att Lotta ska våga klättra ner, utan Giggi får traska i väg för att hitta mannen som tagit bort stegen. 
När Lotta ligger där på taket  kommer Lockige Fridolf förbi,( som av en händelse liksom), och då han blir varse hennes prekära belägenhet, lovar han, att om hon ligger kvar när han går tillbaka ska han hjälpa henne ner. Lotta tycker att detta är känns jobbigt att eventuellt Lockige Fridolfs starka armar ska hjälpa henne ner, men tröstar sig med att det var i alla fall inte Paul som kom förbi.  Men återigen, vi befinner oss i en Lotta-bok, så vem kommer gående gatan fram om inte Paul. Det blir således han som får hjälpa Lotta ner.  Här ställer hon frågan till oss läsare:

” Har ni någonsin försökt ta er ner från ett väntskjul?  Graciöst?”

Nej, Lotta, jag har det i alla fall inte, och om jag skulle försöka så skulle det inte vara graciöst! Men jag har många gånger, då jag befunnit mig i diverse ”klättersituationer” tänkt på Lotta, då hon klänger ner från skjulet inför Pauls ögon och förstått precis hur hon måste ha känt sig.
Fast Ester har hjälpt mig i dessa klättersituationer, jag brukar ibland käckt småironiskt säga: ” Man känner sig så graciös”.  Och faktiskt så skrattar de flesta…i alla fall de som vet hur det känns att vara ickegraciös!           

 Text: Maggan Weimar


2 kommentarer:

em sa...

Väntkur, tror jag var vanligare - situationen minns jag, men inte att hon kallade byggnaden för väntsjul.
Nej, jag har aldrig behövt ta' mig ned från ett väntsjul, men tror inte att jag skulle göra det behagfullt.
Margaretha

Lena F sa...

Smidig som ett kassaskåp, det är jag det!