Att tonårsflickan Lotta inte hade en egen kamera 1968 är inte så konstigt. Däremot saknar jag noteringar om att det överhuvudtaget fotograferas. Föräldrarna var ju med på resan till Wien. Nog måste de haft en kamera? De enda foton som nämns är de förskräckliga passbilderna. I övriga böcker är det likadant. Lotta hamnar i vägen för illvilliga pressfotografer (med Svarten i spetsen) titt som tätt, men en kamera sitter sällan i handen på en vän eller släkting. Fast Paul verkar vara duktig på framkallning att döma av alla flickfotografier som ligger på hans skrivbord i hyresrummet i Skanör (Rena snurren Lotta). Vi får väl tro honom när han påstår att han gör det åt en kompis. Då kanske man kan förutsätta att han fotograferar en hel del. Vi hör bara inte talas om det. Först i Visst är det konstigt Lotta nämner Lotta att hon har ett stort antal kort från semestern att klistra in i albumet. (Det är bara det att hon tycks aldrig klistra in dem. Kanske fick hon en fobi för fotoalbum under besöket hos Märta Rytter i Det spökar Lotta. Som ni nog minns fabulerade Märta kring att gifta bort Paul med den unga dam som senare skulle bli Lennis fru. Men det är en annan historia.)
I min familj var det mest diabilder som gällde under min uppväxt på 60-70talet. Det var mamma som stod bakom kameran och hon skickade in dem för framkallning. Jag tog snart på mig uppgiften att klippa isär och montera dem. Ibland kunde jag skoja till det och sätta två ovanpå varandra i samma ram (som en dubbelexponering). Det var lika roligt varje gång mamma släckte ner ljuset, spände upp den vita duken och projektorns surrande ljud hördes. Nu skulle mitt lilla spex uppdagas!
Sedan fick jag egen kamera med engångsblixtar(vridbara kuber med 4 i varje)som jag tog papperskort 9x9 med. Detta tillhör forntiden. Nu är det bilder överallt. Jag förstår inte hur folk hinner leva när allt ska dokumenteras. Samtidigt finns det vissa som oroar sig över att ingenting av nutidens digitala fotomaterial kommer att finnas kvar i framtiden.
Eva Nyström
7 kommentarer:
Å rubriken ska läsas av den där mannen som läst in till journalfilmer! (Kanske är olika men rösten och uttalet känns ändå som samma). Roligt med ett lördagsinlägg om kort. Jag saknar inte korten i böckerna men det var en intressant vinkel.
På Lottas tid, var det nog stor skillnad mellan olika familjer när det kom till fotografering. Jag liksom du är uppvuxen i en fotograferande familj, med mörkrum i källaren - vilket många av mina kamrater tyckte var exotiskt. Jag hade vänner långt in på 70-talet som inte ägde en kamera - och ägde de en så slösade man inte med film.
En klok författare fördjupar sig inte i sådant hon inte kan något om, så jag förmodar att det var anledningen till att det inte finns mycket skrivet om fotografering i Esters böcker. Var det inte en del av hennes värld, tänkte hon förmodligen inte i de banorna.
antaganden från
Margaretha
Tänk så duktiga ni alla är som skriver blogginlägg. Bärfisar och fotografering. Hundar och polkagriskartonger. Gamla och nya namn. Det är gôrskôj att läsa alla kommentarer - vissa inlägg tycks engagera mer än andra.
Jag håller med Anna, älskar rubriken, är som tagen från en repris av ett gammalt tv-inslag!
Dessa evighetslånga visningar av diabilder! Alla ville visa sina egna semesterbilder men slippa undan att se andras. Och sjukan spred sig, till skolor och dagisar. Själv minns jag att jag uttryckte, tydligt och klart före föräldramötena att "blir det diabilder så går jag hem"!
Nu kan man tydligen flytta över diabilder så att de blir digitala. Tack och lov för det, då kan man ju skriva ut dem på papper!
Det var ju jättekul att kolla på magisterns diabilder från alla semesterar! Att det var för att vi skulle lära oss saker gjorde ingenting då. Tänk att få se magistern och hans fru insmorda i svart lera och flytandes i Döda havet. Eller när deras barn stöttar lutande tornet i Pisa. Till och med Pogo-bilderna var roliga. :D
Ja, men jag var hemma hos några som visade sina digitala bilder på väggen. De hade hemmabio och kunde även se TV på vita duken. Filmer var ju roligt men knappast nyheterna. Och det var som om cirkeln slutits när man såg deras semesterbilder på duken. det här var några år sedan Nu kanske kvaaliten är bättre. Men detta var i mitten av 00talet och människorna hade röda ögon.
Skicka en kommentar