torsdag 18 november 2010

Klädstilen under 60-talet till det tidiga 70-talet

Jag ska börja med att fastslå att jag inte är någon expert på klädstilar men som ytlig betraktare tror jag att sättet att klä sig genomgick en stor förändring under dessa år. Från välskräddade plagg och stora skillnader mellan mäns och kvinnors sätt att klä sig i början av 60-talet till ett mer unisexbetonat mode med jeans som basplagg under 70-talet.

I början av 60-talet bar dessutom både kvinnor och män alltid hatt. När man läser och ser omslagen till de tidiga Lotta-böckerna inser man hur mycket kläderna har förändrats. I Platt fall Lotta från 1964 blir detta speciellt tydligt genom Lottas funderingar på ny klädstil och ny frisyr. På omslaget är det ännu tydligare om man reflekterar över hur Lotta, Paul och Gerd (tror det är Gerd i bakgrunden) är klädda. Omslaget till Skriv upp det Lotta från 1962 är också intressant att betrakta ur detta perspektiv. När jag ser den aktuella tv-serien Mad Men och studerar kvinnorna där, så tänker jag ibland på Malin och Gerd, att precis så var de klädda.
Mode från tidigt 1960-tal

Mode från tidigt 1960-tal

Mad Men-serien utspelas i New York under 60-talets första år och man inser efter bara något avsnitt hur mycket samhället har förändrats sedan dess. Kvinnor och män levde sitt liv i olika världar, jämställdhet och lika lön för lika arbete hade man inte ens börjat fundera på. Ester Ringnér-Lundgren har kritiserats för att skriva utifrån ett gammaldags kvinnoperspektiv, men då Lotta och Giggi är självständiga flickor som tar för sig redan från första boken som skrevs 1958 så undrar jag om det kanske var tvärtom, under just de där första åren under 60-talet. Kanske utmanade ERL de rådande föreställningarna om hur unga skulle vara? Och om ni vill se nå´t bra på tv, se Mad Men!

Ps. ”Mad men” kallades de män som jobbade på reklambyråerna på Madison Avenue i New York i början av 60-talet.


Margaretha Weimar

6 kommentarer:

Therese sa...

Jag har också tänkt på just det att Lotta och Giggi ändå var ganska starka tjejer som säkert kunnat vara ännu mer självständiga om samhället i övrigt sett annorlunda ut.

Anna R sa...

Det är så roligt att läsa andras tankar kring böckerna. Det kastar nytt ljus över berättelserna. Jag bär ju fortfarande med mig min läsning av böckerna från uppväxten. Då var Lottas och Giggis beteende på ett sätt naturligt. Att det skulle ha upprört vuxna, föräldrar och kritiker, är svårt att förstå då.

Lena F sa...

Stickigt ylle är det första jag tänker på när någon nämner kläder och 60-tal i samma mening. Nästan alltid kjol och hemska "kalasbyxor" som ständigt åkte ner tills grenen satt strax över knäna... Och så lite kläder man hade, ingen människa duschade och bytte kläder dagligen! Och så hade man vardagskläder och söndagskläder... Nej, allt var inte bättre förr!

Anne Marie sa...

Redan 1955 skrev Ester i boken Tur i oturen på sidan 98 "Allesamman var utpräglade gängmänniskor, gick ungefär likadant klädda i stuprörsbyxor och de där fantastiskt fula tröjorna, löst stickade av det tjockaste ullgarn som finns."
Och 1958 i Det är Lotta, förstås! sid 21 "Och byt till klänning. Faster är allergisk för stuprörsbyxor."
Kan det ha varit så att Ester såg det nya modet som var på gång, fastän hon själv hade svårt att acceptera det? När jag var ung i mitten av 60-talet var det mycket vanligt med denna lediga klädsel. Jag hade absolut inte högklackade pumps eller snäv kjol, inte ens om jag skulle vara finklädd. Den damiga stilen klarar jag inte idag heller!

Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren sa...

Tack Lena och Anne Marie för era kommentarer!

Anonym sa...

Jag är född 1962, och gick till vardags ledigt klädd i tröja och byxor.

Däremot var jag, som liten flicka och som tonårsflicka, tvungen att vara finklädd till finare tillställningar, vilket inkluderade varenda söndag eftersom vi alltid åt söndagsmiddag i vardagsrummet, liksom jul, kalas, födelsedagar, fick besök, om vi gick på besök hos några, eller om vi gick på med mera. Vi var inga kyrkobesökare (mer än Svenska kyrkan någon första advent ibland.)

När jag var tvungen att vara finklädd var jag i vanliga fall tvungen att knäppa på mig en vit blus som var långärmad, en svart kjol som gick lite mer än till knäna, och så ett skärp till som satt åt rätt bra.

Ibland, från jag var 10-12 någonting, var jag tvungen att knäppa på mig en vit skjorta som var långärmad, ett par svarta långa byxor till, och så samma skärp. Vanligast var dock också blus och kjol även då.

Jag har aldrig gillat finkläder, och avskydde dessa stela kläder fruktansvärt mycket. Dessutom var man så fruktansvärt nervös, för man fick absolut inte spilla ner.

Anna