Vilma är ett namn som Ester Ringnér-Lundgren använder på i varje fall två olika karaktärer i sin produktion. Den ena finns med i Tur i oturen och Margaretha Weimar lyfter detta:
Snart anländer syskonparet Allan och Vilma. Allan mycket trevligare än han ser ut, (mörk sprätt med pomada i håret), men hans syster Vilma är faktiskt en förlaga till Viveka, lika lömsk, är det en slump att de båda har namn som börjar på V?
Lisbet är förtjust i Jan, Allan är förtjust i Lisbet, Vilma är förtjust i Jan och Jan, visst är han förtjust i Lisbet, men då Lisbet börjar tycka att Allan trots allt är rätt bra, så kanske Jan övergår till att tycka mer och mer om Vilma…
Vilma är lömsk som sagt, på midsommarafton får Lisbet en liten blombukett av Jan för att fästa på sin klänning. Lisbet tycker att buketten är gränslöst söt, men strax kastar hon buketten eftersom Vilma dyker upp med en enda röd ros på sin klänning. Rosen har hon fått av Jan, säger hon till Lisbet, men här ljuger Vilma, för Vilma har i själva verket knyckt rosen i pensionatets rosenträdgård.
Den andra Vilma är Lottas och Pauls grannfru i universitetsstaden. Denna Vilma är godhjärtad och hjälpsam och hjälper Lotta med att till exempel sy en trollklänning i Visst är det konstigt, Lotta!
Boklista
Tur i oturen 1955
Visst är det konstigt, Lotta, 1987, (Merri Vik)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar