Kusinen A och jag läste våra Lotta- böcker flitigt under några år på 1970-talet. Något vi reageradepå var att Lotta inte sa ”du” till sina föräldrar utan ”mamma” och ”pappa”. Att hon som yngre tonåring blev titulerad ”ni” bland annat av Lockige Fridolfs syster Margot/”Maran” under sitt extrajobb i ”Snusbon” tyckte vi också var underligt. (”Jaså, ni står här nu!”, Rena snurren Lotta, s 75). Det kändes som om det var väldigt länge sedan trots att dessa tidiga böcker bara hade drygt tio år på nacken.
Då jag skrev krönikan På spaning efter Gerhard och
Lisa Månsson (som finns
publicerad på ERLs hemsida), fann jag att i Det
spökar Lotta tilltalar Lotta sin mamma med ”du”. När var brytpunkten då
denna förändring ägde rum? Jag har funnit att den finns mellan Ge aldrig upp Lotta och Mitt i prick
Lotta. Observera att det är originalupplagorna jag har! I båda fallen från
1971. Däremot fortsätter Lotta att använda tilltalen ”tant” och ”farbror” till
äldre människor, exempel vis Farbror Fredrik i Det spökar Lotta.
Enligt Wikipedia var ”Du-reformen” förändring av språkbruket i Sverige under
slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Den populariserade det personliga
pronominet andra person singular ”du” på bekostnad av tidigare vanliga former
använda vid direkt tilltal som tredje person singularis (han/hon), andra person
pluralis (ni) och titlar (herr/fru etc).”I Wikipedia kan vi även läsa att reformen associeras med Medicinalstyrelsens dåvarande chef Bror Rexed som använde ordet ”du” i ett välkomsttal till personalen 1967. Men han var inte först som jag alltid har trott. D agens Nyheter hade dessförinnan successivt ändrat sitt språk, så en förändring hade varit på gång ett tag.
För att återgå till Lottas värld så växlar
bruket av tilltalsord i sextiotalsböckerna. Då hon är inlagd för
blindtarmsoperation i Platt fall Lotta blir
hon såväl ”duad” som ”niad” av sjukvårdspersonalen.
Text: Eva Nyström
2 kommentarer:
Och nu femtio år senare kan jag till min fasa bli niad av barn som säljer majblommor t ex! Hoppas inte att språket ändrar sig på den punkten i varje fall.
Jag tänkte just på det när jag för ett tag sedan läste om en Lottabok. Så visst märker man i böckerna att tiden har haft sin gång!
Skicka en kommentar