lördag 17 januari 2015

Intervju med Estersällskapsmedlem - Kerstin medlem sedan 2012.


När blev du medlem i sällskapet?
En regnig vår 2012.

Hur hörde du talas om det?
Jag läste en artikel om sällskapet och tänkte att det verkade kul. Men då kom jag inte till skott. I stället blev det en begravning som ledde mig rätt. Kvinnan, Karin Nilsson Linde, jag satt bredvid på minnesstunden frågade om jag läst några Lotta-böcker. ”Om!”, svarade jag och samtalet tog fart. Redan samma helg skulle sällskapet anordna en promenad i Solna där Ester bodde. Jag hakade på, trots att jag inte ens var medlem då. Det regnade och var kallt, men så kul det var! Inte minst när vi fikade efteråt. Sen dess har jag gått med i bokcirkeln i Stockholm och läst många fler böcker av Ester.

 Varför gick du med?
Ett sällskap i Lottas anda lät helt oemotståndligt. Det var – och är – precis så bra som jag hade föreställt mig, medlemmarna är lättsamma personer som har självdistans och mycket humor.

Vilken var den första Lotta-bok du läste?
Det kommer jag tyvärr inte ihåg. Men det var inte den första i serien, eftersom många hade kommit ut när jag började läsa dem i början av 70-talet. Jag minns  att jag jagade de första böckerna hos kompisar, eftersom de varken fanns i handeln eller på biblioteket. När jag gått med i bokklubben i Stockholm hade jag en rolig sommar då jag letade Esters böcker på Bokbörsen och Tradera. Lyckan när jag klickade hem den sista …

 Har du läst några andra böcker av Ester?
Tack vare bokklubben har jag nu läst solitärerna. Tidigare hade jag läst några Kajaböcker, och Karin Nilsson Linde lånade mig några, så nu är även de avklarade. Återstår alla barnböcker …

 Vad tycker du om Paul?
Ärligt? Jag är inte så förtjust i honom. När jag var ung tyckte jag att han var en översittare, nu tycker jag mest att han är tråkig. Har han humor? Jag undrar. Och jag undrar vad Lotta ser hos honom.

Vilka är dina favoritkaraktärer? Varför?
Mamma och pappa Månsson tycker jag mycket om. Lottas mamma har humor, integritet och mycket värme. Faster Truddan är inledningsvis en genomtrist faster, men sedan blommar hon upp och blir en frisk fläkt som jag tycker om. Och så tant Bernhardina förstås, den lilla kloka damen med humor och glittrande, blå ögon. Omöjlig att inte älska.

Vilken bok är roligast? Varför?
Roligast vet jag inte. Jag tycker mest om den kärva humorn som karaktäriserar familjen Månsson. Det är just familjeskildringarna som jag tycker allra mest om i böckerna.

Vilken speciellt incident i en Lotta-bok har etsat sig fast? Varför?
Oj, svårt! Det finns så många … Får jag fundera lite till?

 Vad skulle du vilja fråga Ester om?
Den självklara frågan, hur mycket av Lotta-bäckerna är självupplevt. Hur var hennes egen mamma? Vem är förebilden för tant Bernhardina? Vad tycker HON om Paul? Har han någon förebild i verkligheten? Och vad tycker Ester om att ha en fanklubb, som man väl kan kalla vårt litterära sällskap? Några frågor att börja med. Det finns fler …

Har du läst om någon Esterbok nyligen?
Jag är med i bokklubben i Stockholm, så jag har ständigt en Esterbok på gång. Det känns bra!

Var och hur förvarar du dina Esterböcker?
De har fått en paradplats i min boksnurra som jag köpte på Blocket. En sån där bokhylla med ”spjälor” som går att snurra. Perfekt! Där står också det speciella bokstödet med och alla röda ryggarna bakom Esters ansikte. Så snyggt! Aldrig har ett bokstöd gjort sig bättre. (Med alla mina böcker behöver jag aldrig bokstöd, men när man vänder det så här blir det som en inredningsdetalj.)
 
Vad har du för bokfavoriter som vuxen?
Andra än Esterböckerna? Många! Jag tycker mycket om Barbro Alvings böcker, både reportage- och kåserisamlingarna. Har en förkärlek för brittisk litteratur, många författare där är kolossalt drivna. Måste också nämna Marika Cobbold Hjörne (från den svenska Göteborgssläkten Hjörne som är djupt involverad i Göteborgs Posten), gift i England. Älskade henne Guppies for tea (som finns på svenska). Hon skriver med både värme och humor. Lite som Ester.

Publicerat av Maggan Weimar

20 kommentarer:

Anne Marie sa...

Vilket ovanligt (?) sätt att få kontakt med en Lottaboksälskare.
Vandringen i Solna skulle jag också gärna vilja göra.

Mona sa...

Skrev en kommentar, men den försvann... Nåja, jag skriver väl den en gång till då.

Vilken kul idé med en sån här intervju! Kommer att tänka på när Lotta gör en intervju med Giggi, men det slutar med att Nalle blir inblandad. Han har många kloka kommentarer, den nallen!

Annica sa...

Uppfattar inte som många här Paul som tråkig. Men om jag får välja väljer jag hellre en trygg man som kanske uppfattas som lite tråkig än en spännande men opålitlig man. I verkliga livet föredrar jag en Paul och inte en kvinnotjusartyp.
Lotta och Paul lever också ett lyckligt liv och Paul blir också en bra pappa. Som tur slutar också vuxensagor lyckligt.

Anonym sa...

Håller med Annica om att en snäll man är det bästa att satsa på.
Det förekommer alldeles för mycket kvinnomisshandel här i världen.

Maggan W sa...

Ur den synpunkten är Paul perfekt, absolut. Dock när vi diskuterar honom på bokdiskussion retar sig många på han farbroderliga inställning till Lotta. Vi tycker ibland att hon skulle valt Sigge Blom eller Jonas istället. Trygga och snälla de med.

Annica sa...

Men Jonas och Lotta är ju släkt. Sigge visst men jag har alltid trott att han också är äldre än Lotta. Men åldern behöver förstås inte ha betydelse. Mick då eller får han och Vio varandra?
Så roligt med denna sida. Ja vad skulle Ester tänka om att ha en ganska stor fanclub?

Eva N sa...

Jonas och Lotta är inte släkt utan de blir det genom ingifte. jag minns en krönika som jag skrev på Sällskapets hemsida(den finns väl där ) om Jonas och Mats. Jag undrade hur det gick för Jonas. (blev det han och Gunnel). Han glider aldrig ur handlingen helt, men förpassas till periferin. Och så skrev jag en text här på bloggen om att Mats letar upp Lotta på facebook. Kanske skulle lägga upp den igen?

Eva sa...

Synd att man inte får veta något om vio. Sista gången är (tror jag) Toppen Lotta. Lotta säger att det är evigheter sedan hon hörde av henne,. men "där kommer Mick, vi kan fråga honom" så börjar han på att prata om något av alla sina projekt och vio glöms bort.

Eva sa...

Ester tappar bort tråden ibland. Det är likadant när Lotta ska fråga Lenni om Australien.

Annica sa...

Tänk att faster Truddan ansågs som lastgammal att gifta sej som 36åring. Är själv 36 år. Nuförtiden anses det inte speciellt konstigt att få barn vid 36.
Ja mycket får vi inte veta i böckerna. Vi får väl använda vår fantasi. Hur gick det för Lottas syskon blev deras äktenskap lyckliga? Hur gick det till sist för Lennis äktenskap levde de lyckliga till sist?

Anonym sa...

Paul och Lotta är ju också släktingar, visserligen avlägsna ;)

Jag hejade på Sigge när jag läste "Vilken vals, Lotta" första gången. Tyckte han gott kunde ta över efter Paul, verkade betydligt charmigare.
Kanske menade Ester att Paul skulle vara någon slags motsats till Lotta och att de på så vis funkar bra ihop rent berättarmässigt. Lite som Mr Darcy och Elizabeth. Att Lotta blir mer ordentligt och Paul mer "lättsinnig" i slutet av historien.

Jonas tyckte jag verkade lite mesig.

Anonym sa...

Eller den hemska Viveka som skulle gifta sig med Lottas sysslimg. Blev det något bröllop i England?

Eva sa...

ja, viveka nämns väl inte efter scenen på konditoriet (lotta går till sjöss?)då hon talar om för Lotta att hon ska gifta sig med bill+. Det kan nog stämma att Lotta och Paul utgör ett slags komplement till varandra.

znogge sa...

Men var det inte så att Viveka blev ganska så mänsklig till slut. Ville nästan be Lotta om ursäkt för vissa rykten...

Visst undrar man över hur det gick för flera av karaktärerna men samtidigt så har ändå serien avslutats med "Liselott, Lottas dotter". På något vis ett avslut. Men hade jag fått bestämma så hade jag läst ännu fler böcker om Lotta och hennes familj!

Mona sa...

Håller med, jag vill också gärna veta mer om hur det gick för Lottas syskon, Lenni, Kajsa och alla de andra figurerna som man så troget följt i alla böcker. Tänk om Ester gjort en sammanfattning över de personer som fanns med ofta. Visst hade det varit roligt!

Anonym sa...

Maggan W nämnde Pauls farbroderliga inställning till Lotta. har rakt i plurret framför mig där de bestämmer sig för att förlova sig: "Då, lilla flicka, säger vi så." Önskar att Lotta fått bo i egen lägenhet ett tag, kanske träffa någon annan kille och sedan hitta tillbaka till Paul. Han är nog bra och trygg, men att träffa någon i så unga år som är så mycket äldre (åldersskillnad på fem år gör mycket i tonåren) och sedan hålla ihop hela livet ...

Anonym sa...

tja, det är väl en dröm om hur det KAN vara, men känns väldigt främmande för mig. vet inte ens om jag har träffat mitt livs kärlek nu vid femtio. Men hoppas att det är så.

Anonym sa...

Jag var 17 år när jag träffade min man 1966. Han är 7 år äldre. Så visst fungerar det om man jobbar på att ett förhållande ska vara livslångt! Det är tryggt och skönt.

Anonym sa...

när man träffas som äldre har var och skaffat sig sitt eget liv. det är svårare att få ihop något gemensamt då.

Annica sa...

Håller med anonym ovan. Blir lite avundsjuk på dem som levt ett långt liv tillsammans och fortfarande är lyckliga. Svårare att pussla ihop ett gemensamt liv då man är lite äldre när man träffas.