söndag 25 maj 2014

Ben som kokta makaroner och ett hjärta som dansar polka!

Dessa åkommor drabbar Lotta då Paul plötsligt dyker upp i Rönnvik. Han kommer fram mot Lotta, brunbränd och snygg med ” den käcka båtmössan på sned”.  (Han ligger i lumpen och är således klädd i militärkläder även under permissioner).  När Lotta ska säja hej, tycker hon att hon låter som en kväkande groda. 
Stackars, stackars Lotta! Jag menar ben som kokta makaroner, ett hjärta som dansar polka och en röst som liknar en kväkande grodas, du milde vad jobbigt!                                 
Lotta säger att hon inte har ett dugg emot polka, men då ska hon själv dansa, inte hjärtat ensamt. 
Ovanstående scen utspelas i ”Vilken fullträff, Lotta!”, kapitel 16 ” kronans kavaljer”, alldeles i slutet. Men läs vidare för det blir mer romantik i de följande kapitlen.

Text: Maggan Weimar

3 kommentarer:

Anonym sa...

Stackars Lotta! Allt det där kan jag känna igen från mina tidiga tonår båda makaronerna, grodkväkandet och hopphjärtat. Med åren tycker jag alla tre åkommorna stabiliserar sig. Skönt.

Anonym sa...

Det känns tryggt och lugnt att vara gift med en snäll man. Minns fortfarande de pirrande känslorna under den första förälskelsen. Men jag har inget minne av att benen var som gelé.
Gillar Esters beskrivningar av Lottas känslor när hon tänkte på Paul. Till och med en bild i historieboken kunde göra henne okoncentrerad.

znogge sa...

Nej, inte var det lätt att vara ung och förälskad om självförtroendet kanske inte alltid var på topp.

Boken minns jag mest från det kastade päronskalet som formade ett P. Så blev det ju också ett lyckligt slut!