”Den första
adventslördagen hade kommit. Stjärnor hade satts upp i de flesta fönster och på
alla öppna platser glimrade skenet från ”tända” granar igenom grådiset.
Underbart med alla dessa stjärnor och
ljus! Då och då ser man någon i en tidning angripa alla dessa stjärnor och
kalla dem banala. Hur kan man säga
det? ”(Heja Lotta s. 35-36)
Det märks
att detta är skrivet 1973. Under
proggåren var det nog inte så hippt med tända stjärnor i fönstren. Alldeles mot
slutet av boken blir Lotta mot sin vilja indragen i ett demonstration tåg mot
jultomten . En ung man, lystrandes till
det moderiktiga namnet Kompa,försöker få Lotta att sjunga med i raderna ”Ner
med tomten och hans säck! Allt sånt djäkla larv ska väck”. Det lyckas han inte
med. Sidorna 141-144 innehåller en
mycket underhållande skildring av denna händelse.
Lotta spinner vidare på sina
tankar kring hur snobbiga människor föraktar allt som ger glädje i tillvaron.
Hon ser kopplingar mellan hånandet av juldekorationer och av glada böcker. I Heja
Lotta (samt i bl.a Alla tiders Lotta) passar författarinnan på att smyga
in ett försvar för sin genre. Lotta (och Ester)undrar, om inte de som
kritiserar böcker med lyckliga slut kommer ihåg sin egen barndom. ”Hur skönt
det var att få krypa upp i ett mysigt soffhörn eller i en mjuk stol med en
skojig bok” (Heja Lotta s. 36)
Men
detta var då. Nu är det 2012. Stjärnorna i fönstren blir allt fler och allt
större. Människors kreativitet i fråga om fasad- och trädgårdsbelysningar tycks
inte ha några gränser. Undrar hur det ser ut hemma hos Lotta och Paul
förresten? Tänk om de slagit över åt det motsatta hållet. Vem vet?
Text: Eva Nyström
1 kommentar:
I Heja,Lottta träffar Giggi Tobbe.Det händer när hon bryter sin arm och Tobbe är läkaren som hon träffar då.
Gillar också Esters böcker då hon beskriver julen.Julen behövs när det är så mörkt och trist.
Skicka en kommentar