”Fara på
taket” var min första Lotta-bok som jag fick när jag fyllde 8 år. Jag tycker
att tonen i boken är annorlunda i jämförelse med de andra i serien. Visserligen
är det en deckare/thriller än en komedi, men det är även något annat subtilt
som gör att den skiljer sig.
Kanske är
det de tillägg inom parantes som Ester ger oss för läsare att vi ska veta lite
mer än Lotta? Jag tror dock att Ester kunde blivit en bra deckarförfattare. Hon
är bra på att komma på små vardagliga saker som skulle kunna hända vem som
helst och skruva till dem.
Kapitel 11 ” Vem ringde?” är ett exempel, Lotta har
kvällen innan fått ett mystiskt telefonsamtal, en fnittrig flicka vill träffa
henne efter skolan nästa dag vid Ankdammen i den ödsliga Borgparken. Fast Lotta
cyklar inte dit ensam, utan tar med sig sin tre syskon och Giggi. Ingen finns
på plats då de kommer dit, så de vänder om hem igen. Då kommer Esters obehagliga
lilla tillägg som grädde på moset.
”( När den
sista cykeln försvunnit ur sikte, kröp en man med blekt ansikte fram från ett
gömställe mellan musikpaviljongen och några täta buskar. Med ursinnig min
slängde han ur sig en svordom och började sedan ilsket borsta damm och
spindelväv från sin kostym.)”
Brrr…8 år
gammal tyckte jag detta var väldigt otäckt och faktiskt så tycker jag att
kapitlet är smått obehagligt än i dag…Och jag vill tillägga att jag inte är
någon speciellt lättskrämd person.
Text: Maggan Weimar
2 kommentarer:
Har ni läst Ugglor i mossen? Den är både rolig och spännande. Där är det några pojkar som är huvudpersoner. Miljö runt Bråviken.
Ja, den är bra, riktigt 50-tal :-)
Skicka en kommentar