torsdag 13 september 2012

Fara på Taket, Lotta! - Den enda Lotta-deckaren!



”Fara på taket” var min första Lotta-bok som jag fick när jag fyllde 8 år. Jag tycker att tonen i boken är annorlunda i jämförelse med de andra i serien. Visserligen är det en deckare/thriller än en komedi, men det är även något annat subtilt som gör att den skiljer sig. 
 Kanske är det de tillägg inom parantes som Ester ger oss för läsare att vi ska veta lite mer än Lotta? Jag tror dock att Ester kunde blivit en bra deckarförfattare. Hon är bra på att komma på små vardagliga saker som skulle kunna hända vem som helst och skruva till dem.
Kapitel 11 ” Vem ringde?” är ett exempel, Lotta har kvällen innan fått ett mystiskt telefonsamtal, en fnittrig flicka vill träffa henne efter skolan nästa dag vid Ankdammen i den ödsliga Borgparken. Fast Lotta cyklar inte dit ensam, utan tar med sig sin tre syskon och Giggi. Ingen finns på plats då de kommer dit, så de vänder om hem igen. Då kommer Esters obehagliga lilla tillägg som grädde på moset.
”( När den sista cykeln försvunnit ur sikte, kröp en man med blekt ansikte fram från ett gömställe mellan musikpaviljongen och några täta buskar. Med ursinnig min slängde han ur sig en svordom och började sedan ilsket borsta damm och spindelväv från sin kostym.)”

Brrr…8 år gammal tyckte jag detta var väldigt otäckt och faktiskt så tycker jag att kapitlet är smått obehagligt än i dag…Och jag vill tillägga att jag inte är någon speciellt lättskrämd person.

Text: Maggan Weimar

2 kommentarer:

Anne Marie sa...

Har ni läst Ugglor i mossen? Den är både rolig och spännande. Där är det några pojkar som är huvudpersoner. Miljö runt Bråviken.

Maggan W sa...

Ja, den är bra, riktigt 50-tal :-)