Ta en titt på omslaget till Se dig för Lotta: Lotta är klädd i piratbyxor, randig tröja med trekvartsärm - och ballerinor. Dessa skor som de senaste åren varit så aktuella, fanns de redan 1963? Även i Fara på taket Lotta har Lotta något liknande på fötterna. I Bra gissat Lotta beskrivs Micks syster Christel (vart tog hon vägen förresten?):” Svart tycktes för övrigt vara en färg som hon omhuldade. Svart jumper, svart kjol, snäv som aldrig det,svarta balettskor. Det enda, som bröt den svarta enformigheten, var ett halsband av stora, slipade stenar i klara lysande färger.”
I Platt fall Lotta är det högklackade, spetsiga pumps som vållar problem. Lotta sätter på sig dem inför en promenad med
Paul för att se äldre och längre ut. Ni vet nog alla hur det slutar. Annars är
det bara att ta sig en titt på det omslag som en gång blivit framröstat som det
snyggaste lottaomslaget. Jag minns när detta skomode från 50-60talet kom
tillbaka på 80-talet. Då kändes det nytt för oss som inte upplevt det tidigare.
En del tjejer bar spetsiga pumps till lappade jeans. Visst var det Carola som
lanserade denna kombination? För mig var dessa obekväma skor något jag hade vid
festliga tillfällen. Jag slet inte ut
dem och därför finns de kvar. Givetvis har jag ett par vita pumps som souvenir
från 80-talet. Vem hade inte det?
1972 kom Lotta går till sjöss. Det var min första kontakt med Lotta. Jag levde mig in
i skildringen av hur Lotta och Paul blir skeppsbrutna à la Saltkråkan. Båten
hittas med endast Lottas guldsandaletter ombord. Tidigare har Paul kommenterat
Lottas skor som olämpliga att segla i. Men det var ju aldrig meningen att de
skulle göra det. De skulle egentligen dansat på panget i Rönnvik. Jag var
ganska liten vid den här tiden, men guldsandaletter hade jag. De var täckta med
något slags folie som flagnade. Någon gång vid 90-talets slut köpte jag åter
ett slags guldsandaletter som jag fortfarande använder
när jag ska vara fin. Ytan på dem är annorlunda jämfört med de jag hade förr.
När Lotta
jobbar på sjukhus i Stockholm (Rakt i plurret Lotta 1976) ligger det en ung
tjej på avdelningen som brutit foten. Hon har snubblat på sina styltskor som
hon köpt för att pojkvännen tyckte hon var för kort. Exakt vad för skor är det
frågan om? Är det platåskor eller skor med höga raka klackar och stor
nivåskillnad?
Ja, tänk
vilken tidsresa genom modet som vi får i Esters författarskap. Jag älskar dessa
målande beskrivningar av klädsel som i exemplet med Christel i Bra gissat Lotta. Hela hennes utseende
kontrasterar mot Malins, som skildras lika detaljerat. Nu är jag på väg bort
från ämnet, jag vet…Detta kan ni läsa om själva. Kanske ämne för ett nytt
blogginlägg?
13 kommentarer:
Ballerinaskor var modernt redan på 50-talet
I unga år hade Lotta "vita bufflar" också. Någon typ av vinterskor som hon skulle köpa snören till.
I en annan, något senare bok, mitt i julbrådskan gick ju dragkedjan sönder till läderstövlarna. När hon försökte laga den med en säkerhetsnål försvann tomten med en stor rulle ritningar.
Jag tycker ofta att Lotta ser betydligt "damigare" ut på omslaget än man får intryck av i boken. I t.ex. Lotta är sig lik är hon bara tretton år medan hon på omslagsbilden är ganska välsvarvad och ärtig.
ja det har du nog rätt i. men modet var väl damigare då.
Jag tror snarare att det är så att den som tecknade omslaget inte kände sig så tvungen att följa beskrivningen av Lotta i inlagan. Det är ju den boken där hon ska vara tärna på bröllop och diskuterar utseende med sin mamma, och mamman tycker att hon är för ung för att ha några sådana bekymmer. Det finns förstås också omslag - av samma tecknare - där Lotta är lite ungdomligare klädd.
I Rakt i plurret Lotta kan man läsa en ganska rolig beskrivning av boutiquerna i Stockholm. Där får man faktiskt en känsla av att det INTE är en ung flicka utan någon betydligt äldre som skrivit boken. Det är hög musik och ungdomar som pressar sig i alldeles för trånga jeans.
Ja precis så har jag också reagerat. Det är författarinnan själv som lyser igenom där. Det känns ibland som om hon ville fostra oss läsare. jag minns att det faktiskt fanns tjejer som la sig på golvet för att få igen jeanse. Det finns det nog nu också. i underbara clara´s sommarprogram berättade Clara bl.a om när hon jobbade i jeansaffär och tvingades pressa kunderna att köpa för tajta jeans. Därefter avskyr hon detta plagg.
Det är särskilt så i de senare böckerna. T.ex verkade hon lite bitter över hur lärarnas situation hade förändrats.
Kul i alla fall att få små modeglimtar i böckerna. I någon av de första har Lotta sammetsjacka och piratbyxor, i en från 70-talet köper hon en plyschklänning och i en annan har hon t-shirt med käck text. Hon är alltid noga med att påpeka att jeansen är hela och rena, klänningen struken etc och det är ett ständigt pyssel med "persedelvård" i flicornas rum. Hon är alltså inte helt ointresserad av kläder, men har inget intresse av att mäta sig med Veronica eller någon av de andra tjusiga flickorna. Men klädintresset var också störst i 50- och 60-talsböckerna, tyckte nog att Lotta kunde bli lite väl präktig ibland i 70- och 80-talsböckerna.
Är era tonåringar så flitiga att själva sköta sina kläder, som Lotta t ex var?
Eller är det så att nu för tiden så slänger man kläderna när något går sönder?
Måste säga att jag som är över fyrtio är ganska dålig på att laga trasiga kläder. Jag kan inte helt enkelt, har aldrig lärt mig det ordentligt. Det blir inte bra. Istället blir plagget liggande och tills slut köper jag nytt. Både jag och mina barn har också så mycket andra kläder och det är inte heller så dyrt idag. Lotta och hennes syskon var antagligen tvungna att ta hand om sina kläder, valet vara annars att gå omkring med trasiga strumpor eller fransiga knapphål. De hade antagligen inte heller lika många plagg som vi har. Det beskrivs ju ofta som något stort i böckerna när hemsömmerskan kom för att Lotta skulle få en klänning. I en bok är hon olycklig över att hon nog för önska sig en korrespondenskurs i matte i julklapp istället för en terylen(!)kjol.
Jag tror att Ester "uppfostrade" ungdomar som läste hennes böcker så att de blev ordentliga och skötte om sina kläder och andra saker. Mig påverkade Lotta väldigt mycke när jag var ung på 60-talet. Städa byrålådor, hjälpa till med disken o s v.
Ja, en viss fostran fanns det nog i böckerna. Både i form av allmänbildning och i en vilja att ta hand om sina kläder och dessutom hur man beter sig i olika sammanhang. Även om Lotta var slarvig när det gällde att läsa läxor och komma i tid var hon mycket ordentlig med att städa byrålådor och hon var alltid artig och trevlig mot äldre.
Jag som också är över fyrtio tycker det är roligt att ändra om gamla kläder.man måste förstås vara lite duktig på att sy. Idag är det dessutom trendigt med detta "recyclande". Man gör det inte för att man måste utan för att få något unikt plagg. Förr var det kanske skämmigt. Stoppat strumpor har jag aldrig gjort.jag vet to.m folk som slänger jeansen för att de inte kan byta ett blixtlås- Förskräckligt.
jag syr kassar av mina gamla jeans istället. Just nu försöker jag ändra en herrkavaj så den passar mig. Det är lite svårare än att fixa till mammas gamla klänningar. Jag hittade en ofodrad kavaj i något slags skimrande siden. mamma säger att pappa hade den som skyddsplagg på kontoret. Rolig prominiens (ett ord jag lärt mig på antikrundan).
Skicka en kommentar