På mycket matta ben stapplade Bernardina fram till en karmstol.
Där blev hon sittande medan hon försökte samla så pass mycket kraft att hon
skulle orka ringa efter hjälp. Hon hörde telefonen ringa, men orkade inte resa
sig för att svara. Det ringde flera gånger under förmiddagen, men Bernhardina
var chockad och apatisk och satt fortfarande kvar i Augustas rum.
- Farmor lilla! Paul föll ned på knä och tog båda hennes
händer och försökte massera in lite värme i dem.
Sakta öppnade Bernhardina ögonen och tittade upp.
- Augusta, sa hon med en suck och blicken sökte sig mot
sängen..
Paul vände på huvudet.
- Oh nej! Så trevade han i fickan och tog fram sin telefon.
Ringde 112 och bad om hjälp.
Jourläkaren kom nästan samtidigt som ambulansen. Konstaterade
dödsfallet och påpekade att nu var det en begravningsbyrå som skulle köra den
döda till bårhuset. Men det kunde vänta några timmar det var viktigare att den
andra gamla damen kom under vård.
Paul följde med till sjukhuset. Även Lotta kom till
akutmottagningen strax efter. Blek men samlad närmade hon sig båren där
Bernhardina låg under en ljusblå filt. Lite tafatt nuddade hon den bleka kinden
medan hon hjälplöst sökte Pauls blick genom tårarna.
Unga sjuksköterskor i blå dressar ilade som myror i de långa
korridorerna. Någon tog prov på Berhardina, sa några vänliga ord och gick igen.
Hur länge det skulle dröja innan doktorn kom? Nej tyvärr det kan vi inte säga
än, men det dröjer nog inte så länge. Och så äntligen kom han, en snabb
undersökning, gav beskedet ”vi lägger in henne”.
Patienten lyftes över till en riktig säng, som en ny
blåklädd person kom med. Sedan gick hon otroligt fort, trots att hon sköt en
stor säng framför sig, genom nya korridorer och hissar till en vårdavdelning. Lotta
och Paul hade svårt att hänga med och kom lätt andfådda småspringande efter.
Avd 23, nu är vi framme. Skall bara fråga vilket rum. Ny
personal hälsade vänligt och sa välkomna. Rum 5, var så goda.
Bernhardina verkade sova, märkte inte så mycket av
uppståndelsen. Men hon hörde. Orkade inte prata, bara blunda, känna hur
krafterna lämnade henne.
Hon blev inte starkare utan avled efter någon vecka i
sviterna av den chock hon fått.
Text: Anne Marie Åslund
4 kommentarer:
Ja, det var mycket tråkigt om än inte oväntat alls med tanke på att Bernhardina fyllt 131 år och alltså länge varit osedvanligt pigg för sin ålder. Även för mig som länge varit vän till familjerna Månsson och Ryd har hon kommit att betyda mycket och det hon betytt för Lotta, Paul och deras barn går inte att uttrycka i ord. Vi tror att det hon stått för lever vidare i deras ungdomliga
sinnelag och upptåg och sätt att förhålla sig till livet.
Å, jag blir ju riktigt tårögd.
Urban, jag håller med om att det är fantastiskt att hon blev så gammal, måste vara rekord, men är det inte så att du är på väg att bli ännu äldre?
Fint skrivet Anne Marie!
Skicka en kommentar