Elever har i alla tider tyckt en massa om sina lärare, men
få har varit så tanklösa att de skrivit ner vad de tycker!
Ungefär så, säger Tant Magda till Gits rektor,
i ”Kaja och spökbåten”!
Låt oss
ta det från början, Git och Kaja är inackorderade på Tranbergska panget där
Tant Magda är föreståndare. Git är ny i
skolan och då hon är en mycket talangfull tecknare har hon en liten anteckningsbok,
där hon dels ritar av lärarna, dels skriver små fyndiga kommentarer om
dem.Kul att skriva ner sina
första intryck, för att se om de stämmer lite senare på terminen, anförtror hon
Kaja. Kaja är dock övertygad om att Gits
anteckningsbok med karikatyrer är rena dynamiten och hon får rätt. Ägget, lärare
i historia, fattar misstankar under en lektion där Git är väldigt aktiv medan
resten av klassen sover. När han får se
karikatyren av sig själv, mycket likt naturligtvis, med kommentaren ” här har
vi ägget, men saltet saknas”, blir han minst sagt ursinnig!
Git kallas till rektorn tillsammans med tant Magda och Ägget
yrkar på både anmärkning och sänkt uppförandebetyg. (Att sänkt uppförandebetyg
är något förskräckligt är underförstått). Tant Magda
lyckas dock klara Git undan med endast anmärkning efter att ha hållit ett lysande
försvarstal inför rektorn och Ägget. Dock får Git höra ett och annat av tant Magda när
de lämnat rektorsexpeditionen och efteråt stapplar hon uttröttad och förgråten
in på sitt och Kajas rum på Tranbergska panget. Där har de andra flickorna ordnat med kaffe, bakelser
och kanelsnurror som tröst. De har sett
att Git knappt fått ner en bit vid middagen och de vet att man blir hungrig
efter sinnesrörelser. ( Visst är det
alldeles för sällan vi använder ordet sinnesrörelser nu för tiden? )
Vad jag tycker om när Ester beskriver hur de andra flickorna
tar hand om Git efter hennes nederlag. Ingen
säger ” vad var det jag sa” eller klankar på henne för att hon varit så
oförsiktig. Man har empati och tar hand om, och tröstar den som trasslat till
det för sig i Esters böcker. Ännu en
anledning till att hennes böcker är så älskade!
Fast, det finns en sak som jag undrar över i scenen hos
rektorn. Ägget är ”fly förbannad” men
rektorn, (för övrigt kallad räkan), säger inte så mycket utan sitter bara och bläddrar
i karikatyrboken med handen för munnen, menar Ester att han faktiskt
skrattar?
Och gott folk, varför tycker många av Esters karaktärer så
illa om just historia?
Text: Maggan Weimar
4 kommentarer:
Jag är övertygad om att Ester antyder att rektorn är full i skratt fastän han försöker dölja det.
Förresten erinrar jag mig en episod i en av Lottaböckerna där Lockige Fridolf beter sig på ett liknande sätt. Kan det ha varit när teckningsläraren visar honom någon av Lottas teckningar i "Lotta är sig lik"? Flaggan eller självporträttet?
Ester tyckte väl själv inte så bra om historia.
Minns ni när Lotta skriver egna versioner av några avsnitt ur historieboken (Lotta är sig lik)? Birgitta Theander tog upp detta i sin avhandling "Älskad och förnekad", flickboken 1945-65,som ett exempel på att Lottaböckerna var nyskapande i sin genre.
Lockige Fridolf flyr för att inte gapskratta åt Lottas teckning i "Lotta är sig lik", det är helt klart. Visst hette han Rit-Valle, teckningsläraren alltså?
Oj,stackars Git som blev upptäckt av Ägget! Jag känner varmt för henne och är övertygad om att om bara Lotta varit lite bättre tecknare skulle hon ha kunnat göra något liknande. Jag glömmer aldrig när vi satt i varsin skön fåtölj och pratade om lärarna och hade utsändning för hela skolan eller när Lotta skojskrev om lärarna och blev publicerad i vårtidning Camp.
Skicka en kommentar