söndag 19 februari 2012

Skulle vara kul om Paul kunde berätta om Lotta!



Jag menar, det är synd att aldrig Ester lät Paul komma till tals i någon bok, att hon aldrig lät honom vara berättaren.
 Lisa Eurén-Berner som skrev ”Sprakfåle-serien”, lät både huvudpersonens bror och hennes äkta man, vara berättare i ett par böcker. 
Jag tycker det skulle vara både intressant och underhållande att höra Pauls version av ”påskkycklings-incidenten”

Om du inte vet vad jag menar med ”påskkycklings-incidenten” så läs om första kapitlet i ”Vilken tur, Lotta!”
Text: Maggan Weimar

6 kommentarer:

karinE sa...

En spännande tanke. Kanske något för någon att skriva nya versioner av böckerna med Paul eller Giggi som berättare eller varför inte låta lockige Fridolf ha ordet i något kapitel...

Anonym sa...

Då skulle jag vilja skriva om tant Bernhardina!

Eva Nyström sa...

Jag har tidigare skrivit en krönika där Lenni är berättare "Vad är det för fel på lyckliga slut" på Mia Göransson/Winterfjords sajt "Lotta av Merri Vik". Även påskkrönikan "Flickorna på ettans buss" som jag antar att alla har läst. (där är jag själv berättaren)Jag ser fram emot att få läsa något liknande kanske utifrån Paul? Det är jätteroligt att leka med figurerna i en bok, men se upp så ni inte hamnar i Kaj Attorps fålla han har skrivit en bok om elsa Beskows tanter och lagt till ett och annat. Får man göra så? jag varit frestad att låta Lottas klass samlas till återträff efter x antal år, men avstått.men man vet aldrig....

Maggan W sa...

@Eva, jag minns Lenni-krönikan med ett leende, men jag gillar faktiskt Attorps berättelse om Beskow-tanterna, trots att jag älskade tanterna när jag var barn. Tycker absolut att du ska skriva om du har en idé!!!!

Eva sa...

jag har tänkt att låta någon ur den "grå massan" (som Jonas Gardell uttrycker sig)föra ordet i så fall. Ni vet de där i klassen som bara finns med som statister (Britt, Ulla, Tomten och allt vad de heter). Vore intressant att se hur de uppfattar Lotta, Giggi och Mick. De tycker nog att de tar för mycket plats. Vad går gränsen för man får göra med litterära gestalter? är de de inte patentskyddade? Idén dök upp när inbjudan kom till 30 års träff med nian (som jag avstod p.g.a att jag inte tillhörde innegänget utan grå massan)

Eva sa...

Jag anser att Attorp gick över en gräns när farbror Blå dränkte den man som tagit bilderna av honom och tant gredelin. för övrigt hade inte vanligt folk kamera på "tanternas" tid. Attorp hade väl sett Rederiet en gång för mycket. I det jag har skrivit har jag inte lagt till något som inte står i originalexten.