Om man tittar noga på omslaget från " Arma, Lotta!" så är det i mitt tycke en typisk tonårtjej som avbildas. När jag tänker på Giggi så är det oftast den här bilden som dyker upp inför min inre syn. Hon är ju en kommentarernas mästarinna som tex. i nedanstående utdrag ur " Rena cirkusen, Lotta!" Lotta och Paul har en dispyt och Paul ringer till Rönnvik, men Lotta vill inte tala med honom utan ber Giggi svara:
"-Jaså, är det du! Hej! Lotta, det är Paul!
"-Jaså, är det du! Hej! Lotta, det är Paul!
-Jag vill inte tala med honom, sa jag.
Giggi såg lite fundersamt på mig, så vände hon sig till telefonen igen.
- Hon vill inte prata med dig, säger hon. - Varför? Ja, hur ska jag veta det? -Var det du som ringde nyss? Jaså! Ja, då sa du väl något dumt, då. - Jaså, inte! Bara förnuftiga saker. Ja, det hjälper inte. Hon står borta vid fönstret och stirrar ut. - Ja, Jag ska fråga...
- Lotta, Paul säger att om du inte kommer till telefonen så kommer han att fortsätta ringa tills du svarar.
- Hälsa honom att jag drar ur jacket.
Giggi nickade.
- Sorry, Paul, men hon säger att hon drar ur jacket, så det lönar sig inte att du ringer. - Vad vi gör om dagarna? Lite av varje! Idag har vi hittat en cirkus till exempel. Har en apa inlåst i vedbon just nu också. - Nej jag är inte galen! Jag är lika klok som alltid. - Vill du inte prata med mig mer? För all del, förlusten är ju på din sida i så fall. Ska jag hälsa till Lotta? - Säga åt henne att hon inte ska vara dum! Det vore nog inte så psykologiskt att säga henne det, men nu vet hon det ju redan i alla fall. - Ja, du får reda upp i den här röran, det har du rätt i. Hej då, Paul! "
Ja, alla Lotta-nördar - vad tänker vi om ovanstående, är vi på Giggis sida, eller tycker vi synd om Paul?
Maggan Weimar
4 kommentarer:
Jag står helt på Giggis sida - kanske för att jag aldrig identifierade mig med Lotta när jag började läsa böckerna i nioårs åldern, utan med Giggi.
Margaretha
Jag tycker att jag kan identifiera mig med både Lotta och Giggi beroende på situation. Det är detta som är det fiffiga med lottaserien.
Präktiga Giggi förvånade till och med slarviga Lotta när de vandrade runt på Madame Tussaus vaxkabinett. Giggi gick med en halväten banan i handen och Lotta varnade henne för det kladdiga skalet.
"Jag hade känt Giggi så länge jag gått i skolan. I tio år, nej elva nu, har vi varit bästa kompisar, delat glädje och bedrövelse, kunnat varandra utan och innan. Trodde jag till denna minut! Just till det ögonblick när Giggi öppnade sin mun och sa:
- Asch, jag låter den trilla ner i en av hans fickor. Rocken är ju rätt schabbig ändå. (Citat Fyndigt, Lotta!)
Den kladdiga bananen, ja! Alldeles otroligt! Om gubben nu varit en vaxgubbe hade ju hela lokalen så småningom börjat lukta illa, och orsakat en invasion av flugor! Hade hon bara släppt bananen vid gubbens fötter var ju ingen större skada skedd. Verkligt konstig episod, tycker jag!
Skicka en kommentar