Javisst ja! Läs aldrig på tåg, sa Lotta!

Marie-Sofie Månsson.

Ingrid Hägg.

Jag pratar såklart om Lotta och Giggi, för dom känner vi sedan länge, inte sant?

Aldrig blir man så fikasugen som när dom avnjuter en (gärna två) gräddbakelser på kondis. Aldrig känner jag en sådan stark längtan att åka ut till landet som när Lotta mumsar på tjocka sockerkaksskivor och funderar under körsbärsträdet ute i Rönnvik.

När svampsäsongen är här vill jag också förvilla mig i skogen i min jakt på gula kantareller och bli räddad av en stilig herre i klass med Paul. När jag träffar en katt, nickar jag vänligt och säger "hej". Tänker att Lotta skulle gjort detsamma. Luktärter och violer doftar som bäst i Lottaböckerna och blommar som vackrast när dom kommer från Paul. Ljuvliga blomster!

Jag ler när jag tänker på alla dråpligheter men ack så mycket glädje Lockige Fridolf fått utstå. Förlåt mig, kanske bör jag vara korrekt? Adjunkt Vestlander givetvis.

Jag kände mig som Lotta när jag försjunken i en spännande bok kliver på fel tåg och tio minuter senare tittar upp och inser att jag sitter på helt fel tåg mot helt fel håll. Då kom Lottas uppmaning ifatt mig: Läs aldrig på tåg...

Javisst ja, tänkte jag, men det ordnar sig! För det gör det alltid - även för Lotta!

Men så tänker jag på Giggi, sansar mig en smula och beslutar mig för att äta lakritsbåtar. Precis som mina bokvänner. Lotta och Giggi.

Madeleine Berglund - Mitt hem och jag