Rapport från en bokcirkelträff i Stockholm, den första, hösten 2014.

9 deltagare denna kväll.

Rena mörkret Lotta samt Hejda dej Lotta var de böcker vi hade läst och som nu skulle penetreras och diskuteras.

 

 

Rena mörkret Lotta!

-          Om det ändå inte hade varit så stort!

Giggi såg frågande på mig.

-          Stort? Vad då?

-          Betyget förstås! Om man får ett C på en skrivning, så ska väl en lärare ändå visa så mycket hänsyn att han skriver ett litet prydligt C, som inte lyser lång väg. Men Matte- Stina har kretat dit ett C stort som ett lakansmonogram.

•  Lotta fick ju plugga matte med hjälp av farbror Torsten under jullovet. Vi konstaterar att alla, utom en, som var samlade denna kväll, inte var några mattesnillen i skolan. Det var en del som hade utsatts för experimentet med mängdlära. Det var ingen höjdare enades man om.

 

• Dörren till Spökrummet är förresten rysligt söt. En, låg grå dörr med akantusslingor målade på dörrposterna.  Akantusslingor vad är det? Raskt fram med uppslagsbok: Akantusblad förekom som ornament på korintiska kapitäl fr.o.m. 300-talet f. Kr. och har liksom akantusrankan varit ett mycket populärt dekorationsmotiv sedan dess.

•  Citattecken används ofta i texterna i Lottaböckerna anmärker en av oss. Ivrigt bläddrande och se där nu har vi alla blivit uppmärksamma på detta.

Hejda dej Lotta! 

 

• Nu förundras vi över stavningen i bokens titel. Inte kan man väl stava så? Dig eller mej, det är frågan! Så upptäcks det att på bokens rygg är det dig som gäller! Mystiskt! Vi enas om att det är en layouten som har talat.

• På sidan sex hittar vi ett uttryck att fundera över.  Både faster och farbror och så Mats – en pojkvän – hade följt mig till tåget i dag på morgonen.  Vi tycker inte att det stämmer att Mats är pojkvän till Lotta. Diskussionen går över till nutid och att det låter litet löjligt med uttrycket pojkvän när man är något äldre. Men vad man ska kalla en ny kärlek? Kom vi fram till något?

• Vi fortätter med, vad är vi, tjejer, kvinnor, flickor, damer, tanter? Ja, vad är vi?

•  Sid 16 – nu har Lotta kommit in på den celesta sidan. Celest, himmelsk, överjordisk, se där lärde vi oss ett nytt ord!

•  Sid. 27. Hully- gully! Jag kunde verkligen dansa det, det säger jag utan att skryta. Nu är det dags för Youtube! Vilken härligt, knasig dans det var.

•  Sid. 40 och framåt handlar det om Pantrarna, en popgrupp. Här berättar en av oss om hur det var att skolka från skolan för att möta Rolling Stones på Bromma flygplats den 1 april 1965. Detta visas på TV- nyheterna och den skolkande blir ertappad. Vid konserten i Kungliga Tennishallen kunde vederbörande inte framkalla några hysteriska skrin. Det påminner litet om Lottas upplevelse eller hur?

• Sid 107 - Han ser ut som en spansk hidalgo. Vad är nu detta? Jo, en manlig medlem av spansk lågadel. Det är inte klokt vad vi blir kunniga i vår bokcirkel!

• Under kvällen ställdes frågan ” Vad är det som gör att Lottaböckerna står sig, om man jämför med liknande flickböcker som känns mossiga?” Jo, det är en värme, det är hemtrevligt, det finns humor i böckerna, och så blir man en aning mer allmänbildad av läsningen.

•  Vi talade om åldersskillnaden mellan Lotta och Paul. Vips fick vi höra en spännande historia ur verkliga livet! En av oss har nämligen erfarenhet av liknande åldersskillnad! Den historien började i en operakö om jag har fattat rätt.

•  Ett av de sista spörsmålen denna kväll var, har Paul humor? Vi var inte så säkra på det.

 Vid tangenterna har Karin Nilson-Linde dansat pekfingerdansen.

 

P.S. Alla kunniga skribenter får läsa texten utan att sätta ett underkänt betyg på den. D.S.