lördag 21 januari 2012

Varning för korsordslösningar och adventsstakar!



-Sa jag inte, att du hittat på några vansinnigheter  igen? sade Malin, så fort jag klev in genom dörren därhemma.
-Vansinnigheter! Sade jag. En hattparad är väl inte märkvärdigare än vilken annan tävling som helst. Kan jämföras med………korsordslösning till exempel.
-Absolut! Sade pappa. Vad är det för skillnad på de båda sakerna egentligen? I det ena fallet sitter man lugnt och diskret i sitt hem och plitar bokstäver i rutor, i det andra fallet travar man på stans största gata med en tupp på huvudet. Skillnaden är verkligen hårfin.
Dialogen är hämtad ur Lotta är sig lik s. 78.  Jag älskar Lottas jämförelse och pappans kommentar. Tyvärr måste jag berätta vad alltför idogt korsordlösande kan leda till. Av en släkting hade jag förutom en prenumeration på Året Runt även fått en kulspetspenna vars skrift gick att sudda ut. Jag hade aldrig tidigare sett en sådan penna. Det verkade praktiskt och tidsbesparande att slippa fylla i alla korsorden med kulspets när jag först löst dem med blyerts. Glädjen varade inte länge. Eftersom pennans hatt (eller heter det kork?) inte gick att fästa på andra änden av pennan, höll jag den mellan tänderna medan jag tog itu med lösandet. Översta partiet av bägge framtänderna i underkäken gick av och att laga dem så att det håller är lönlöst. Det gör inte ont och syns väl inte så mycket, men jag är orolig att  tänderna kommer att gå sönder mer så att det måste bli kronor. Min tandläkare säger att det inte är någon risk. Vad ska hon annars säga, det har ju redan hänt? Jag är annars ytterst noga med vad jag äter efter en incident med bananchips för några år sedan.
Så var det adventsstaken. En av mina elljusstakar ville inte lysa. I tisdags morse skruvade jag åt glödlamporna så hårt att en av dem förvandlades till splitter mellan mina fingrar. Som väl var hade jag inte satt i kontakten. Även om jag lyckades få stopp på blödningen i tummen, åkte jag till akuten för att vara på den säkra sidan. En sjuksköterska konstaterade att ingen glasskärva letat sig in och manade: ”Ta det nu lugnt med adventsljusstakarna”.
Vad handikappad man blir av ett sår på höger tumme som inte får bli vått!
Text och bild: Eva Nyström


2 kommentarer:

Lena F sa...

Känner med dig, Eva! det är hopplöst med sår på händerna!

Eva N-m sa...

Det är läkt nu, men det tog tid. nu har jag lagt in adventsljusstakarna.